måndag 19 december 2016

General Finance Corp Analys

Som utlovat i förra veckans inlägg kommer här en kort analys av General Finance Corporation. Boken 100 Baggers beskrev bolaget kort som ett bra case då man äger containrar som man leasar, vilket ger en payback på 4 år, varefter containern har en livslängd på ytterligare kanske 30 år som den kan generera intäkter utan att det kräver några egentliga kostnader/investeringar för att hålla containrarna vid gott skick. Bolaget är väldigt litet med ett market cap på ca 140musd och VD/storägare Ronald Valenta äger knappt 20% av bolaget. Jag blev lite intresserad och kollade upp bolaget på Morningstar. Ingen jätterolig läsning. Visserligen ok tillväxt, men negativa resultat, negativt fritt kassaflöde, hög skuldsättning och en aktie som inte direkt varit ett glädjeämne för investerarna:
Klicka på bilden för originalstorlek
Men jag grävde lite djupare och kollade i bolagets Form 10K 2016. Mycket info kring kapitalallokering och bolagets affärsmodell. I princip går det ut på att använda alla tillgängliga kassaflöden till att tillverka nya containrar och/eller förvärva bolag. Och inte bara det - att belåna så mycket det går för att få lite hävstång på det hela då det inte är vansinnigt mycket value added i plåtlådor, vilket innebär att man inte kan ta några jättemarginaler eller få särskilt bra avkastning på kapitalet. Då kan man ju fråga sig vad det är som är så bra med bolaget? Jag läste vidare i bolagets senaste investerarpresentation. Där framgår lite tydligare hur VD ser på verksamheten:
Klicka på bilden för originalstorlek
Det är tydligt att det satsas på tillväxt och cash flow. Senaste året har varit riktigt dåligt pga det låga oljepriset. En stor del av bolagets kunder verkar inom oljebranschen, och bolagets omsättning sjönk 2016 med 6%, medan EBITDA-marginalen gick från 28% till 21%. Med bolagets höga skuldsättning (Debt på 6x EBITDA) och förhållandevis höga räntekostnader så gick nettoresultatet från USD 13m till USD -3.3m. Dock har man avskrivningar på USD 37m vilket inte är kassaflöden, och dessutom en hel del investeringar i nya containrar. Den FCF som Morningstar anger rensar inte för tillväxtinvesteringar. Bolaget beräknar en egen FCF som 2015 landade på drygt USD 40m:
Klicka på bilden för originalstorlek
Nu börjar vi komma någonvart. Om bolaget slutade tillverka nya containrar och nöjde sig med att hyra ut befintlig stock skulle man alltså i ett normalt marknadsläge generera USD 40m eller ca USD 1.5/aktie. En aktie kostar idag USD 5.4, vilket innebär att man på 3.6 år skulle ha genererat en kassa på USD 5.4 och ändå ha containrarna och framtida kassaflöden från dem kvar. Så det luktar ju lite värdeinvestering om det hela. Lyssnar och läser man vad kloka värdeinvesteringsgubbar säger så brukar man sällan göra en dålig investering när man köper till 28% FCF yield.

Hur blir det en 100 Bagger då?

Tittar man på bolagets balansräkning så finns där sysselsatt kapital på ca USD 570m (Totala tillgångar minus ej räntebärande skulder). Det innebär att man har en avkastning på sysselsatt kapital (mätt som FCF) på 40/570=7%. Ej jättehögt, men eftersom man har en belåning på ca 60% blir avkastningen på ägarnas kapital 12%. Och detta är 12% som man kan återinvestera alla tillgängliga kassaflöden till eftersom de containrar man bygger dels går att belåna, dels hittar man kunder för dem. Det finns dessutom lite uppsida i det hela då man jobbar på att öka andelen leasing. Idag kommer 67% av intäkterna från leasing och 33% från försäljning av containrar. Leasing är en klart bättre business. Men vi räknar ändå med 12% avkastning, vilket skulle innebära att det tog 40 år för bolagets vinst (eller FCF i detta fall) att bli 100x. Det är en lång tid. Men med en uppvärdering från P/FCF 3.6 till åtminstone P/FCF 10 så skulle det istället ta 30 år. Fortfarande en lång tid, men inte helt otänkbart att bolaget skulle kunna växa globalt (man finns redan i USA, Asien, Australien) och nå en market cap på USD 14mdr. Ser dock inte detta som huvudspåret, utan det är nog snarare att Mr Valenta säljer bolaget en vacker dag.
Klicka på bilden för originalstorlek
Ni kunniga läsare får gärna rätta mig om jag missat något, men jag stämde av ovanstående slutsatser/uträkningar med Chris Mayer (bokens författare) som sade att jag var spot on, vilket ju känns kul :) Jag har inte behandlat nedsidan så mycket, utan nöjer mig med att säga att man visserligen är belånad, vilket är riskabelt, men att belåningen bygger på att man kan sälja containrarna ganska lätt om det skulle gå åt skogen (långivarna gör löpande värderingar av containrarna och ger ett kreditutrymme baserat på detta). Det vill säga det är svårt att se att man skulle hamna i en riktig knipa. Dock kan man ju vara lite för aggressiv med investeringarna och sedan tvingas sälja av sina tillgångar i ett dåligt klimat till förlust.

Slutsatser

När jag började kolla på GFN stod aktien i USD 4.1. När jag var klar med min analys stod aktien i 5.1 (+24%) och nu står den i 5.4 (ytterligare 6%). Jag var köpsugen under analysens gång, inte så mycket för att jag tror det blir en 100 Bagger, men mest för att akten är så pass billig och jag faktiskt tror man har en rejäl uppsida och en begränsad nedsida. Men det är så sjukt avtändande när en aktie går upp 30% under bara några dagar innan man hunnit besluta om ett köp. Dessutom är detta inte den typ av bolag jag egentligen vill äga - det är lite för obskyrt och litet för min smak med lite för dålig underliggande tillväxt. Kanske jag får ångra detta, men jag avvaktar en eventuell nedgång mot 4 igen. Det har hänt förr att aktien på kort tid tagit ett skutt och sedan tagit sig ner igen. Dock händer det kanske inte igen, men då får jag väl förbanna mig själv samtidigt som jag får glädjas åt att min analys åtminstone var rätt och kanske någon läsare var modig nog att köpa på sig lite GFN :)

Nu tar bloggen lite julledigt. God jul kära läsare!

torsdag 15 december 2016

Boktips och potentiell "100 Bagger"

​Under senaste tiden har jag läst boken "100 Baggers: Stocks That Return 100-to-1 and How To Find Them". Peter Lynch talade om Tenbaggers, dvs aktier som gick upp 10x (1,000%) och som därmed drog upp totalavkastningen i portföljen rejält. Boken 100 Baggers fokuserar på 365 aktier som gått upp 100x (10,000%) eller mer mellan 1962 och 2014. Detta låter som något som är förknippat med förhoppningsbolag och hög risk, men så är faktiskt inte fallet. På listan finns många av dagens storbolag som funnits länge som t.ex. P&G, Disney, Coca Cola, Dow Chemical, men även nyare bolag som Novo Nordisk, Starbucks, Nike, Harley Davidson och givetvis de stora IT-bjässarna. Boken tar avstamp i en obskyr bok som ursprungligen gavs ut för drygt 40 år sedan "100 to 1 in the Stock Market" och går ut på att försöka hitta de gemensamma nämnare som finns i 100 Baggers. Man kan uttrycka det såhär: Det finns vissa faktorer som i princip måste finnas på plats för att få en 100 Bagger. Faktorerna garanterar inte en 100 Bagger men utan dem kommer man aldrig att få en 100 Bagger.


Faktorer som krävs för en 100 Bagger


  • Tillväxt! Utan tillväxt i EPS kommer man aldrig kunna få 100x, hur billigt man än köper. I de allra flesta fall krävs en tillväxt i topline också på minst 10%. Det finns undantag som lyckats förbättra marginaler samt använda kassaflöden till återköp på bra nivåer, dessa är dock få.
  • Lång holding period. De allra flesta 100 Baggers tog runt 30 år att bli det (motsvarande knappt 17% årlig avkastning). I vissa unika fall gick det så fort som 10 år eller ännu kortare, men 20-30 år får man räkna med om man inte lyckas pricka typ Amazon i ett tidigt skede. Denna faktor är otroligt viktig och författaren spenderar mycket tid kring detta då det är här de allra flesta kommer misslyckas. De flesta säljer av alldeles för tidigt, och vem skulle inte vara lockad att sälja efter 10x eller 20x? Dessutom präglas dessa 20-30 års perioder av volatilitet där det ofta funnits rejäla nedgångar. Jag tror att de flesta, inklusive jag själv, skulle sälja i ett scenario där man fått 10x, sedan kommer en nedgång på 40%, och sedan återhämtar sig aktien igen, av rädsla för ytterligare en nedgång. Rådet författaren ger är en s.k. "coffee can approach" efter ett case där man testade vilken avkastning man hade fått om man köpt en bunt aktier i kvalitetsbolag och lagt dem i en kaffeburk och låtit dem stå orörda i några decennier. Några aktier gick förstås riktigt illa, men några blev 100 Baggers och burken som helhet slog index. Att hålla fingrarna borta är ett måste för att ränta på ränta-effekten ska få göra sitt jobb i en enskild aktie, och för att inte sälja bra bolag pga psykologiska skäl.
  • Ofta behövs en double whammy genom de s.k. "twin engines" - EPS-ökning och uppvärdering. En "klassiker" är 3x uppvärdering på 30x EPS-ökning. Typ P/E 10 till P/E 30, men det finns även extrema case där P/E gått från 3 till 30 och EPS "bara" ökat 10x. Det finns dock många exempel där man fått 100x om man köpt snabbväxare till "fair" värderingar men i de flesta fall är det en kombo av tillväxt och uppvärdering som gett 100x.
  • Ej large cap. Ingen 100 Bagger var en large cap innan de blev 100 Baggers och det är i princip omöjligt att att bolag som värderas till tiotals miljarder kan bli 100x större. Dock behöver man inte bara leta bland micro cap. Medianbolaget bland listan på 100 Baggers hade en försäljning på USD 170m och en market cap på USD 500m vid inception, vilket inte är jättelitet. Medianbolaget var alltså inte några startups. En annan intressant aspekt är att värderingen av medianbolaget vid inception var ganska hög på 3x sales.

Bonusar - good to have

Utöver ovanstående "måsten" finns några andra faktorer att hålla utkik efter:

  • Leta efter stabil och hög ROE (helst över 20%) och track record av att man kan återinvestera vinsterna till denna ROE. Det är denna typ av compounding som ger enorm effekt på lång sikt. Berkshire Hathaway är förstås guldstandarden som compoundat runt 20% i 50 år.
  • Owner-operators (dvs där VD/Styrelseordförande äger stor del av bolaget) är guld värt då deras intressen är aligned med dina och de kommer knappast göra något för att riskera hela bolaget.
  • Titta bortom redovisningen. Ett exempel är Amazon med lövtunna marginaler och skyhögt P/E. Men drar man bort R&D har de en marginal på 10% snarare än 1%. R&D tas som en expense men är egentligen en investering i tillväxt.

Det är givetvis bäst med hög tillväxt och lågt P/E för att få double whammy men det funkar även med hög tillväxt och ok P/E. Peter Lynch ger i sin bok som exempel att ett bolag med 20% tillväxt och P/E 20 är ett bättre köp än 10% tillväxt och P/E 10. Även om P/E krymper till 10 på 20%-växaren blir det en bättre investering på 10 års sikt (dock ej på 5 års sikt). Eftersom vi talar om att titta framåt under en lång period är det väldigt viktigt att förstå businessen och förstå vad som driver tillväxten då det gäller att den håller i sig under en längre tid för att ge en 100 Bagger och även motivera ett högre pris.

Slutsatser

Jag rekommenderar starkt boken som ett komplement till de mer klassiska "måste läsa"-böckerna. Boken ger inga jättestora "aha-upplevelser" men den ger lite nya sätt att se på saker och en hel del små visdomsord här och var då författaren gillar att citera kloka och duktiga investerare. Det jag tar med mig från boken är en ännu starkare övertygelse att buy and hold verkligen betyder buy and hold om man hittar ett riktigt bra bolag, samt att komma ihåg att gräva djupare bortom P/E och förstå hur affärsmodellen genererar kassaflöden och till vilken avkastning dessa kan återinvesteras till på lång sikt. Det är lätt att titta på ett bolags historiska tillväxt, men med tanke på att det ofta krävs en väldigt lång holding period för att få en rejäl ränta-på-ränta effekt så måste ett bolag kunna generera tillväxt i decennier framåt, vilket i de flesta fall innebär att de måste kunna återinvestera sina vinster till en bra avkastning. Detta menar författaren bara går om man har en moat. Jag tycker dock moat är ett lite överanvänt uttryck och jag tror att de flesta har väldigt svårt att verkligen identifiera en tvättäkta moat. Jag kommer nog behandla ämnet i ett framtida inlägg men nöjer mig här med att säga att det viktiga är att förstå affärsmodellen.

Själv kommer jag inte byta investeringskriterier eller enbart börja jaga 100 Baggers efter att ha läst boken, men jag kommer alltid ställa mig frågan om en investering har potential att bli en 100 Bagger. Om inte det så kanske en Tenbagger? Om så är fallet så finns inget annat alternativ än buy and hold. En annan lärdom jag tar med mig är att dessa aktier gick att hitta i alla marknader. Även i den mest övervärderade marknad finns det bolag som kan ge riktigt bra avkastning på sikt, även om de blir svårare att hitta.

Potentiell 100 Bagger: General Finance Corp

Ett bolag författaren nämner kort i boken är General Finance Corp (GFN). Jag har gjort en analys på bolaget och stämt av den med författaren och kommer återkomma till den nästa vecka eftersom det blir ett för långt inlägg annars. Under tiden kanske de som har tid och intresse vill ha en liten utmaning? GFN ser inte bra ut om man bara screenar nyckeltal och aktien har tappat mycket pga oljepriset (en av de större kundsegmenten är oljebolag). Men hur ser det ut om man tittar bortom redovisningen? Frågorna är:

  1. Vilken rate kan GFN långsiktigt compounda på som bolag, dvs oavsett aktiens värdering?
  2. Vad kan man vänta sig för avkastning på sikt som investerare i aktien givet dagens pris?

En ledtråd: Titta på kassaflöden!
Skriv gärna era slutsatser här nedanför så återkommer jag med min analys nästa vecka.

torsdag 8 december 2016

Kassa eller fullinvesterad?

Jag har tidigare skrivit om mina bekymmer kring huruvida man ska hålla en kassa eller ej, dvs hålla likvida medel för att snabbt kunna köpa när tillfälle ges. Genom åren har jag legat allt mellan 0-35% likvid utan att direkt ha haft någon riktig strategi kring detta - det har bara blivit så beroende på olika faktorer. Jag tänker en hel del kring detta och har fortfarande inte kommit fram till någon lösning, men behöver för min egen skull dokumentera några tankar här på bloggen.

Kassa för att kunna gå in i större nedgångar

Rent intuitivt känns det som att man ska ha en kassa när börsen är relativt högt värderad. Sannolikheten för nedgång torde vara högre än sannolikheten för uppgång och därmed borde det löna sig att ha en viss andel kassa för att kunna köpa aktier i nedgång utan att behöva sälja befintliga innehav. Dock är det så att ATH inte automatiskt innebär att en nedgång är nära förestående. Kolla t.ex. på denna länken så ser man att ATH ofta följs av fortsatta uppgångar som en kassa inte skulle ta del av.

Själv är jag färgad av 2008 då jag hade förmånen att både ha en del likvida medel samt ett stort nettosparande som åkte in i marknaden med rasande fart och gav en väldigt god avkastning. Det skulle göra rejält ont om det kom ett nytt 2008 och man var fullinvesterad och dessutom inte hade ett stort nettosparande. Samtidigt inser jag att 2008 förmodligen var ganska unikt i sitt slag. Att konstant gå och vänta på en nedgång är en förlorande strategi i en marknad som på lång sikt torde gå upp. Som Peter Lynch sa: "Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves."

Så på denna punkt väger jag mot att det i teorin är finfint att ha en kassa redo att slussa in i marknaden vid större nedgångar, men att nedgångarna lika gärna kan komma om sex månader eller sex år. Mindre nedgångar på 10-20% kommer och går, men dessa är inte stora nog att motivera att hålla en kassa för. Är man en långsiktig investerare som köper bolag med bra fundamenta till rimliga värderingar så kommer man på sikt att få en god avkastning, som allt annat lika bara blir lägre om man försöker hålla på med market timing.

Livssituation

En annan aspekt är förstås var i livets ekonomiska cykel man befinner sig. Är man i början av sin investerarkarriär så står ens nysparande rimligtvis för en stor del av portföljens värde eftersom man inte hunnit bygga upp någon större portfölj än. Då finns det ingen poäng att ha en kassa eftersom man relativt sett ändå nettoköper mycket och dessutom har tiden på sin sida att långsiktigt få ränta på ränta. Är man istället pensionär med en stor portfölj och låga inkomster kanske det är vettigt att ha en kassa för att ha en buffert att leva på om t.ex. utdelningarna från portföljen sänks, men även för att kunna köpa vid större nedgångar för att kunna ta del av efterföljande uppgångar. Här har man ju dels inget nettosparande, dels är tiden inte ens vän. Samtidigt så är det ju inte lika katastrofalt att behöva sälja av delar av portföljen vid större nedgångar även om man skulle vara fullinvesterad och behöva likvida medel eftersom man inte behöver dö med en stor portfölj.

En tredje aspekt är den tid man har att faktiskt analysera bolag. Rimligen bör det i den bulligaste av bullmarknader fortfarande finnas bättre alternativ än cash om man bara lägger manken till och gräver bland alla tusentals aktier som finns till försäljning. Men har man begränsad tid så minskar sannolikheten att hitta nålar i en höstack i en riktig bullmarknad och då kanske det är vettigare att spara ihop likviditet i väntan på att mer uppenbara köp dyker upp.

Psykologiska aspekter

Ett intressant fenomen jag observerat hos mig själv är att själva existensen av en kassa leder till att jag accepterar mindre margin of safety och därmed på sikt förmodligen gör sämre investeringar. I början av 2016 hade jag en kassa motsvarande 30% av portföljen efter att ha varit högst passiv under 2015 pga högt värderad börs och brist på tid. Under nedgången i första halvan av 2016 kickade mitt intresse igång igen och jag kom igång med en rejäl köpräd. Efter att jag köpt de uppenbara bolagen jag haft på bevakningslistan och som kommit ner i pris till nivåer jag tyckte var ok så började jag leta nya innehav. Och när jag väl var igång var det svårt att hålla tillbaka när man hittat ett nytt bolag, även om jag kanske gärna hade sett ett lägre pris. Nu när kassan är så gott som förbrukad är jag mycket noggrannare i att kräva en rejäl margin of safety eftersom likviditet plötsligt blir en bristvara. Att antingen behöva spara ihop till ett nytt köp eller sälja av befintliga innehav gör att man måste ha en större conviction och välja just den investering man tror ger bäst avkastning, vilket jag tror kan vara en positiv aspekt av att inte ha en kassa.

Hur gör andra?

Här finns tyvärr inget ensidigt svar. Å ena sidan har vi sådana som Seth Klarman som inte tvekar att ha en gigantisk kassa om han inte hittar investeringar som uppfyller hans krav på Margin of Safety. Å andra sidan har vi sådana som Peter Lynch som alltid är fullinvesterade eftersom man inte vill stå utanför marknaden. Och mitt emellan finns alla möjliga, bl.a. hedgefonderna med diverse korta positioner och olika tillgångsslag.

Slutsatser

Efter att ha tänkt kring detta är jag nog mer som Lynch men svänger ofta åt Klarman-hållet. När börsen generellt är dyr är det ganska kört att hitta kvalitetsbolag på large cap till bra priser. När jag har mycket på jobbet och privat finns det inte många timmar över per månad till att analysera bolag och då är det lättast att bara bevaka de bolag man vill äga och spara kassa i väntan på vettiga priser. Men samtidigt vet jag att det finns bra köp därute, så när jag väl får tillräckligt med tid så börjar jag leta mig ut bland mindre bolag och kanske till och med acceptera en lägre margin of safety och högre risk i utbyte mot potentiellt högre avkastning.

Och just där blir det ironiskt nog ganska bra att inte ha en kassa så att man verkligen tvingas att göra aktiva val i brist på likviditet. Så slutsatsen jag kan dra för egen del är nog att:

  1. Kombinationen Kassa + Mycket tid att analysera bolag = Risk för sämre investeringar och lägre avkastning. 
  2. Kombinationen Kassa + Brist på tid = Jag kommer bara handla uppenbara fynd vid större nedgångar. 
  3. Kombinationen Brist på kassa + Brist på tid = Jag kommer inte köpa något nytt men portföljen får vara ifred och växa på. 
  4. Kombinationen Brist på Kassa + Mycket tid = Jag letar aktivt efter bra bolag och köper bara de bästa casen. 
Frågan är vilken kombination som är bäst? Det beror ju på min skicklighet som investerare eftersom det handlar om aktivitet vs. passivitet. Tiden får utvisa om jag fått bäst avkastning i perioder av aktivitet eller passivitet.

torsdag 1 december 2016

Tankar om onlinespelbranschen

Förra veckan skrev jag lite tankar om spelutvecklare och lovade återkomma till varför jag gillar spelbolag som ägnar sig åt "hasardspel" i brist på en bättre term - dvs casino, betting och dylikt. Vissa ser på hasardspel som något negativt som man inte på något vis bör stötta, vare sig som kund eller investerare. Jag har full förståelse för det. Dock har jag själv sedan barnsben haft en fascination för fenomenet casino och spelande då en nära familjemedlem arbetat i branschen i några decennier vilket givit mig en rejäl exponering. Minns att jag redan som 10-åring fascinerades av konceptet att casinot alltid vinner och att folk, trots att de visste detta, ändå villigt satte sina surt förvärvade slantar på spel. En annan fascinerande aspekt var att även många av dem som jobbade i branschen tyckte om att spela, trots att de kände till oddsen. Kanske var det därför jag aldrig reflekterade över spelberoende och branschens baksida. Kanske är det för att jag i grunden är liberal och tycker att vuxna människor får ta ansvar för sina egna liv, men nog om detta.

När jag funderat vidare på temat spel så är det nog så att klassiska "nöjesspel" alltmer börjat flyta ihop med klassiska "hasardspel". Tänk t.ex. på Hearthstone av Activison Blizzard som skulle klassas som ett nöjesspel. Men den typen av kickar man jagar genom detta kortspel liknar nog dem man får av poker. Lägg till att man sedan kan både vinna särskilda kort och betala för att få bra kort för att sedan kunna vinna nya bra kort så börjar det likna ett hasardspel, även om själva vinsten inte är monetär. Går man in och testar några spel på Yggdrasil märker man att det är snabba kickar och många små vinster hela tiden. Kombinera detta med en teknik för att dela med sig av sina vinster på sociala medier så har du en produkt som triggar belöningscentret både ofta och på flera olika sätt.

Branschen

Denna blogg har aldrig fokuserat på djupa bolagsanalyser. Det finns andra som gör sånt bättre. Jag gör visserligen min egen analys hyfsat djupt och går genom ett antal årsredovisningar, läser på om bolagen, marknaden, management, räknar på upp- och nedsida och kommer fram till antingen en fair value range eller åtminstone ett konstaterande om jag tycker bolaget verkar rimligt eller orimligt värderat. Det mesta kring själva värderingen finns detaljerat i min klassiska serie om företagsvärdering. Jag gillar att analysera och läsa analyser, men hatar att skriva dem. Det känns som jobb. Jag gör min snurra i Excel och skriver sedan ner "the Story", dvs slutsatserna från analysen.

The Story med hela onlinespelbranschen (dvs casino, betting etc) är att 1) det är ett inneboende djupt behov inom en stor del av befolkningen man tillgodoser där totalmarknaden är enorm; 2) online är trots historiskt stark tillväxt fortfarande en försvinnande liten del av totala spelandet; 3) online ger stora möjligheter att krama ut extra mycket spelkronor från en kund om man är duktig; 4) det sker en konsolidering där de som varit med ett tag och vet vad de håller på med tar hem vinsterna samtidigt som man via starka kassaflöden kan förvärva de konkurrenter som lyckas ta sig in och bli lönsamma, oftast efter att de spenderat en förmögenhet på att värva nya kunder; 5) det finns en stor kaka som många kan äta av - en kund kan vara en lönsam kund hos flera bolag samtidigt; 6) det kan verka som att det poppar upp nya online-casinon hela tiden och att det därför måste vara låga inträdesbarriärer. Dock är många av de "nya" spelarna bara varumärken under de stora drakarna, och för de som faktiskt är nya så kostar det en hel del att värva kunder och få lönsamhet. Och dessutom kan spelare som Betsson och Cherry faktiskt tjäna på detta då man via B2B får nya kunder; 7) Skalbarhet och riktigt bra marginaleffekt av att växa omsättningen.

Det finns flera anledningar, men dessa är dem jag kommer på på rak arm. Sedan finns förstås en rad negativa aspekter med branschen, inte minst den politiska risken, men detta inlägg skulle ju handla om varför jag gillar branschen.

Betsson

Betsson har jag skrivit om tidigare och jag tycker fortfarande att det är ett undervärderat bolag givet den tillväxt och vinstgenereringsförmåga man visar på år efter år. För ett år sedan började värderingen bli i linje med vad jag tycker bolaget är värt, men sedan kom Mr Market åter på andra tankar och värderade ned bolaget igen. Jag sitter dock kvar och plockar utdelningar och EPS-ökning och planerar inte att sälja. All oro hit och dit om regleringar och specifika marknader som inte går bra är visserligen relevanta frågor, men allt negativt som är någorlunda känt är redan diskonterat i priset i ett så pass genomlyst bolag som Betsson. Just Betsson är inte superunikt, utan anledningen att jag äger Betsson var att det i princip bara fanns Unibet och Betsson som någorlunda stora och lönsamma spelbolag på börsen när jag köpte bolaget. Jag ägde även Unibet ett tag under 2010 men sålde med en liten vinst (vilket jag idag ångrar bittert). Idag finns säker andra spelbolag som kommer ge en bättre avkastning än Betsson på sikt, men jag säljer inte ett innehav jag gillar och som dessutom är undervärderat bara för att det kan finnas något bättre.

Cherry

Cherry har jag inte skrivit om tidigare. Bolaget har funnits länge och är nästan en sorts inkubator för succéer som just Betsson eller NetEnt. Detta, i kombination med att man nu åter blivit lönsamma efter ett antal års negativa resultat pga tung marknadsföring, attraherade mig. Liksom många andra fick jag upp ögonen för bolaget tack vare Nemcap.se och efter mycket analys gillade jag vad jag såg. Man har flera ben att stå på med nätspel, spelutveckling, affiliate-verksamhet och sedan några dagar även B2B som alla göder varandra och ändå kan stå på egna ben. Alla områden växer organiskt så det knakar och Cherry är aggressiva i sin förvärvsstrategi som hittills fallit väl ut. Jag kan visserligen bli lite magsjuk av skuldsättningen man tagit på sig för ComeOn-förvärvet och skulle det gå riktigt illa med att förvärvet inte genererar det kassaflöde man tänkt samtidigt som kreditmarknaden stryps åt när man måste refinansiera skulden så blir det inte bra. Men det som väger upp är att Cherry har många ägare av kött och blod som är villiga att satsa sina pengar på detta beslut - det är inte en VD som är EBITDA-hungrig som bara vill bygga imperium till vilket pris som helst, utan det är ett vettigt förvärv som ägarna tror på.

Och just ägandet i form av Morten Klein med ett gäng familjer som har en lång historik av att vet vad man håller på med borgar för att bolaget styrs på ett vettigt sätt med ägarna som första prioritet. Nu när priset och finansieringen av ComeOn-förvärvet börjat utkristalliseras så skulle jag säga att en EPS på 10kr inte ligger särskilt långt fram i tiden, kanske redan 2017. På min köpkurs 193 blir P/E strax över 19 vilket inte är dyrt för ett bolag som växer 30% per år. Det finns visserligen en hel del risker givet skuldsättningen och branschen, men även en hel del uppsida bortom den underliggande tillväxten,  t.ex. genom avknoppning av Yggdrasil eller Game Lounge, nya affärsområden och ökade vinster i brick and mortar casinon genom ökade insatser som man tror kommer gå genom. Risken finns naturligtvis att tillväxten snabbt kommer ner till Betsson-nivåer och att en P/E-krympning följer med om man dels slutar växa kraftigt organiskt, dels inte hittar nya förvärv, men detta uppvägs isåfall av att kassaflödet kan användas till utdelningar/återköp, vilket på sikt gör att man nog kommer ut med en ok avkastning ändå.

Efter att ha lyssnat på Cherrys VD får jag känslan av att nyckeln till framgång i denna bransch är att vara duktig på det man gör. Man kan inte bara komma in och ösa ut pengar i marknadsföring och tro att kunderna stannar och ger en uthållig vinst. Cherry har spelandet - "spelglädjen" - djupt i sina gener och sin kultur, och man har välutvecklade egna system för att se till att kunderna man får in, och i synnerhet de lönsamma kunderna, stannar och fortsätter spela.

Jag kommer fortsätta att titta på fler potentiella bolag att äga i denna bransch. Kriterierna är att det ska vara lönsamma bolag med god tillväxt, vettiga ägare och ett rimligt pris. Tips mottages tacksamt :)

onsdag 23 november 2016

Tankar om spelutvecklare

Spelindustrin är het. Spelaktier är heta. Enligt Spelutvecklarindex har svenska spelutvecklares omsättning dubblats på två år och branschen omsätter nu 12,5 miljarder kr med merparten lönsamma företag. Man skriver att framtiden är ljus, och med tanke på alla nyemissioner, stora förvärv och inte minst värderingen av populära spelbolag så verkar investerarna hålla med. Nu vill jag inte vara den som är den, men jag vill gärna uppmana till lite försiktighet och skepticism. Generellt brukar det vara en dålig idé att köpa rekordvinster på rekordvärderingar, och i synnerhet i cykliska bolag.

Ulf Petterson skrev en bra artikel häromdagen i DI om skillnaden mellan fem olika spelbolag. Författaren jämför branschen med läkemedelsbranschen i att man investerar tungt under en period för att sedan sälja med bra bruttomarginaler, men skillnaden är väl främst att ett läkemedel kan sälja väl i en herrans massa år, medan ett spel dör ut ganska snabbt, även om man försöker hålla dem levande med uppdateringar och in-app purchases. Anledningen att jag hittills hållit mig ifrån köp av spelutvecklare är att det är väldigt svårt att få en bild av hur bolagen ser ut om ett antal år och att ens försöka räkna ut något form av intrinsic value för dem. Stora drakar som EA och Activision Blizzard har både en bevisad förmåga att leverera hit efter hit samt ett stall av titlar, varumärken och plattformar som man kan mjölka och få nätverkseffekter av, men även dessa stora drakar måste investera tungt för att anpassa sig till framtidens spel som kanske inte kommer leverera den avkastning man väntat sig.

Jag har en del vänner som jobbar som spelutvecklare på top tier-företagen och det var inte länge sedan som de var oroliga för sin framtid. Starbreeze avskedade en stor del av personalstyrkan och Grin gick i konkurs trots att båda bolagen levererat många hits och var högt ansedda. Idag är visserligen Starbreeze ett annat bolag än då, men min poäng är att det går väldigt snabbt i denna bransch, och ingen kan förutse hur branschen ser ut om fem eller tio år, om ens två år. Aktiefokus skrev ett bra inlägg om just Starbreeze nyligen. Exempel på megasuccéer som Candy Crush, Angry Birds och Pokémon Go lockar förstås investerare och det behövs ju bara en sådan succé för att bli rik. Samtidigt så betyder tunga investeringsbehov och i vissa fall ett beroende av att ständigt leverera nya hits i kombination med höga värderingar att det inte behövs mycket för att plötsligt visa röda siffror och ge Mr Market skräckhicka.

Skulle jag ändå vilja ha en del av kakan i spelbranschen så skulle jag först konstatera att jag inte kan förutse vem vinnaren blir och att det förmodligen kommer att bli några förlorare. Därför skulle jag nog skapa en "spelportfölj" med en jämn fördelning av de flesta eller till och med alla spelutvecklare. Har man tur kommer en eller två av dem att bli succéer och generera tillräckligt med avkastning för att hela portföljen ska bli en bra investering. Jag väljer dock att inte göra detta då jag inte är övertygad om att de framtida stora hitsen finns bland de bolag som går att köpa över börsen idag.

Jag håller mig till den spelbransch jag förstår och gillar: gambling! Betsson som en lågt värderad mogen spelare med bra kassaflöde som delas ut och Cherry som en sorts inkubator för framtidens spelbolag. Här är regleringar den stora risken snarare än stora omvälvningar i branschen. Folk har gamblat sedan urminnes tider och nätspel är trots en stark tillväxt det senaste decenniet fortfarande en försvinnande liten del av det totala spelandet. Men mer om detta i framtida inlägg, nu ska jag in och fortsätta levla upp i BF1 :)

torsdag 17 november 2016

Lärdomar från H&M 2010-2016

Jag hade fel om H&M 2010-2011 när jag trodde att vinsten skulle dubblas under de kommande fem åren. Men jag hade rätt om värderingen. Tack vare Margin of Safety fick jag en acceptabel avkastning 2010-2016 trots fel i min analys av bolaget.

En av fördelarna med att föra en detaljerad aktiedagbok, vilket jag gjort under de senaste 8 åren, är att man kan se vilka affärer man gjort, men framförallt även hur man resonerade vid tillfället. 2010 resonerade jag att H&M historiskt hade vuxit med 10% per år och skulle fortsätta göra det. Jag tyckte att vilken idiot som helst kunde se detta eftersom receptet för tillväxt var så enkelt: man öppnar årligen nya butiker i en takt som motsvarar 10% av butiksbeståndet. Om man dessutom lyckas få tillväxt i befintliga butiker växer man snabbare än 10%.

Så långt hade jag rätt. H&M har fortsatt öka butiksbeståndet och försäljningen med 10% per år:
Källa: H&M ÅR 2015
Där jag hade fel var att dra ett likhetstecken mellan omsättningstillväxt och vinsttillväxt. Mr Market såg framför sig lägre marginaler och värderade ned H&M. Jag tyckte att det var naturliga svängningar som så småningom skulle svänga tillbaka - framförallt valutor och råvarupriser. Det svängde visserligen tillbaka, men inte tillräckligt. Och kombinerat med toksatsningar på IT (som Mr Market också var orolig för men som jag avfärdade) så har rörelsemarginalen nästan halverats sedan 2010. Detta var något jag absolut inte såg framför mig. Många bloggare och tidningar har på sistone dels påpekat att H&M varit en dålig investering de senaste åren, dels ifrågasatt om affärsmodellen håller i en framtid där näthandeln tar en allt större roll. Om framtiden tvista de lärde, men om vi tittar bakåt kan vi konstatera, precis som 40%20år gjorde för snart 5 år sedan, att priset man betalar för H&M avgör vilken avkastning man får. Detta är visserligen sant för de allra flesta bolag, men till just H&M verkar Mr Market ha en extra manodepressiv hållning.

Inköpspriset avgör

H&M har historiskt handlats i ett P/E-intervall på 15-35 och svängningarna går ofta fort och kraftigt. Om man hoppar på tåget när Mr Market är lagom manisk så brukar man inte få särskilt bra avkastning, oavsett hur H&M som bolag sedan faktiskt presterar de kommande åren. Gör man tvärtom och köper under Mr Markets depressioner kommer man ut med en helt ok avkastning. Själv köpte jag som en tok 2010-2011 på nivåer kring 200kr och hamnade på ett snitt på 216kr. Mot dagens kurs på ca 268kr är det en helt ok avkastning på ca 8.5% per år inklusive utdelningar. Men jag har även passat på att sälja av under resans gång varje gång kursen gått överstyr. Senaste försäljningen gjordes februari 2015 till kurs 341kr, vilket gav en årlig avkastning på ca 15% inklusive utdelningar. Jag har sedan åter köpt på mig under senaste nedgången på nivåer under 250 eftersom jag är övertygad att det kommer dyka upp tillfällen i framtiden då Mr Market åter blir manisk och ger oss med tålamod ett tillfälle att sälja igen. Lyckas dessutom H&M äntligen bättra på marginalerna till fornstora nivåer så kan ju EPS ganska snabbt öka snabbare än omsättningen vilket ger en dubbel uppsida, men det vågar jag inte spekulera i. Vissa skulle kalla detta swingtrading, men jag kallar det opportunism. Jag tar vara på de tillfällen Mr Market ger mig bra priser, men fortsätter ha H&M som ett långsiktigt innehav.

Vad var då lärdomarna?

Den ena lärdomen är att ha Margin of Safety i värderingen, vilket räddade min avkastning trots fel i min analys av bolagets framtid. Den andra är att vara lite mer ödmjuk och inte gå all-in i ett enskilt case. I min iver att hamstra H&M-aktier under nedgången 2010-2011 så sålde jag av en rad innehav: Beijer Alma, SKF, FastParner, Google, Lundbergs, NCC, SEB, Sandvik, Axfood, Betsson och Swedbank för att nämna några jag inte borde ha sålt. Jag hade köpt många av bolagen på krisvärderingar och sålde med god vinst i syfte att tjäna ännu mer på ett lågt värderad H&M som skulle minst dubblas på fem års sikt. Nu blev det istället så att H&M avkastade 8-15% per år medan många av innehaven jag sålde avkastade det dubbla eller mer. Det är efter denna lärdom jag numera primärt ägnar mig åt Buy and Hold. Jag bröt dock mot detta så sent som för ett par veckor sedan med försäljningen av Atlas Copco och framtiden får utvisa om jag även denna gång tog ett dåligt beslut. När jag framgent hittar ett nytt case som jag vill få loss kapital till kommer jag primärt att sälja av en liten del av ett flertal innehav snarare än att sälja av ett helt innehav. Försäljningar av hela innehav skall jag egentligen bara göra när jag inte tror på bolaget längre eller om innehavet vuxit sig för stort i portföljen och är uppenbart övervärderat.

Det var allt för denna vecka, hoppas att några av lärdomarna är applicerbara på er kära läsares framtida investeringar!

torsdag 10 november 2016

Fem skäl att vara en tacksam sparare i Sverige 2016

Jag läser en del amerikanska "personal finance"-bloggar som mer eller mindre handlar om att spara, snåla och investera sig till ekonomiskt oberoende. Några nämnvärda är Early Retirement Extreme, Mr Money Mustache, Retire by 40 och Mr Free at 33. Ofta slår det mig hur bra vi har det i Sverige idag vad gäller sparande och möjligheten att bli ekonomiskt oberoende. Låt mig ge fem exempel!

1. Barnomsorg och utbildning

För oss med barn är Sverige utan tvekan ett av de bästa länderna att bo i vad gäller ekonomin. Från graviditet och mödravård till förlossning och föräldraledighet till subventionerad barnomsorg och slutligen helt kostnadsfri utbildning ända tills arbetslivet. Många klagar på våra höga skatter i Sverige, men så fort man får barn börjar man få tillbaka skattepengarna med råge. I USA och Storbritannien kostar det i princip en heltidslön att ha ett barn heltid på förskola. Och vill man att ens barn ska ha en dräglig utbildning i USA så är det bara att börja spara flitigt från födseln samtidigt som man ska återbetala sina egna skyhöga studentlån. I Sverige är det i princip helt gratis med all barnomsorg och utbildning. Kostnaden för förskola betalar sig själv dels genom barnbidrag, dels genom att barnen får flera mål mat 5 dagar i veckan på förskolan. Sedan är det givetvis sällan en vinstaffär att skaffa barn, men det blir inte heller en ekonomisk fälla som kräver två heltidsarbetande föräldrar för att barnet ska få en dräglig start i livet.

2. Sjukvård

Även detta är en stor skillnad mellan Sverige och USA. Är man någorlunda riskavers så bör man ha en rejäl sjukförsäkring i USA för att inte riskera att ruineras om man skulle ha otur på hälsofronten. Detta får många att inte våga eller kunna ta steget från att vara anställd. Den problematiken finns inte i Sverige – vi får vård även om vi inte är anställda och vi behöver inte budgetera mer än någon hundralapp för detta.

3. Skatter

Sparande i värdepapper är verkligen extremt gynnat av skattesystemet just nu i Sverige. Om man dessutom har kombon sparande och bolån så är man ännu mer gynnad. 30% avdrag på räntekostnaderna på bolånet och endast 0.42% skatt på sparandet om det ligger i en ISK eller Kapitalförsäkring. Det känns nästan lite bisarrt att vår familj som har en dyr bostad och relativt höga bolån betalar totalt ca 6 400kr i månaden för vårt boende inkl. avgift och ränta på bolån. Motsvarande hyresrätt med marknadshyra hade förmodligen landat kring 20 000kr i månaden. Vi har en belåningsgrad under amorteringskravet vilket ger en möjlighet att använda denna billiga och skattesubventionerade belåning till att investera i värdepapper där utdelningar och reavinster är skattefria – skatten på 0.42% per år på kapitalunderlaget är försumbar i sammanhanget. Idag är det billigt att vara rik i Sverige. Som sagt, det är bara att tacka och ta emot så länge det håller..

4. Informationstillgång och teknologi

Detta är inte unikt för Sverige, men unikt för vår tidsålder. Dagens tillgång till information är ett tveeggat svärd. Å ena sidan är vi extremt gynnade av internet och den enorma mängd gratis och lättillgänglig information som finns att tillgå. Å andra sidan kanske man tar bättre beslut om man kopplar bort sig från bruset och i lugn och ro läser en rad årsredovisningar och bildar sig en uppfattning om ett bolags värde utan att hela tiden se priser och avslut i realtid, kursgrafer och tekniska analyser, nyheter, Twitter, blogginlägg och åsikter. Jag tror dock att det ändå är någonting positivt att vi amatörer i princip har tillgång till samma info som proffsen, så länge vi tar vårt ansvar och gör vårt bästa för att öka signal to noise ration. Jämför detta med hur det var innan internet och nätmäklarnas intåg när man behövde prata med en mäklare på telefon. Det roar mig varje gång när jag läser tipsen om tillvägagångssätt i "One Up on Wall Street" att man faktiskt var tvungen att ringa en mäklare och be honom (gissar att det var en man i 99/100 fall) om information om bolagen man ville investera i. Snacka om att inte bara vara tidskrävande och kostsamt, men även ett bra sätt att bli övertalad att investera i skräp som mäklaren fått i uppdrag att kränga.

5. Transaktionskostnader

Och detta för oss till den sista punkten. När jag köpte LVMH betalade jag ca 500kr i courtage. Tydligen är Parisbörsen väldigt old school och jag fick vara glad att min storbank ens erbjöd möjligheten till aktier från Parisbörsen i en ISK (det gick inte via Nordnet). Tänk om det alltid kostade sådana summor att handla med värdepapper. Då ryker det 1% avkastning direkt för varje 50 000kr man investerar, för att inte tala om mindre summor som småsparare ofta köper för. För professionella investerare är transaktionskostnader en viktig komponent i totalavkastningen och en anledning till att många fonder inte slår index.  Vi amatörer kan tack vare Avanza (och nu även Nordnet) göra affärer från 1kr i courtage, vilket eliminerar hela transaktionskostnadsproblematiken för oss långsiktiga investerare.

Detta var bara några funderingar. Det finns många fler saker att vara tacksam för som är tillämpliga i mitt eget liv i Stockholms innerstad: bra kollektivtrafik och promenad-/cykelavstånd till det mesta, en uppsjö av gratis nöjen som Stockholm har att erbjuda, rent vatten att bada i och dricka av, vacker arkitektur att njuta av, etc. Ett litet trick för att öka sin lycka i livet är att vara tacksam och att regelbundet påminna sig om allt man är tacksam för. Testa att avsluta dagen med att radda upp fem saker du är tacksam för innan du somnar så ska du se att du sover bättre och vaknar piggare och gladare!

torsdag 3 november 2016

Överanalys och diversifiering


Ett par händelser under den gångna veckan har fått mig att fundera lite kring diversifiering och hur djupt man skall analysera bolag. Dels skrev Lundaluppen ett inlägg om överanalys. Dels häktades Ola Rollén. Den röda tråd som jag tycker mig se är att "shit happens". Man kan ha fel i sin analys av ett bolag. Man kan ha rätt i sin analys av ett bolag, men så plötsligt händer något oförutsett som att VD blir häktad. I fallet Hexagon är det förhoppningsvis bara en tillfällig dipp och en oskyldig VD som frias, men vad skulle t.ex. hända med Apple om någon av topparna på företaget dog i en bilolycka? Eller om Handelsbanken åkte på en jätteböter av FI för något ingen kunde förutsäga? Somliga risker går att mitigera genom att genomlysa ett bolag rejält och t.ex. välja att investera i en bank som historiskt visat prov på en bra kreditkultur (SHB) istället för en som inte gjort det (Swedbank). Men det går inte att skydda sig för allt.

För egen del så ser jag min egen analysförmåga som den absolut största risken. Jag läste någonstans att ödmjukhet är den enda vettiga ståndpunkten när det kommer till komplicerade frågeställningar. Och jag skulle karakterisera en analys av hur ett bolag kommer att se ut om 10 år som extremt komplicerat. För 10 år sedan fanns inte iPhone. Den blev Apples uppgång, många andras fall och födde en rad nya miljardbolag. Tio år innan dess var statslåneräntan 7-8%. De sjunkande räntorna under kommande tioårsperioden ledde till en sällan skådad kreditexpansion där finanssektorn blev en enorm del av länders BNP. Några banker frodades. Andra kraschade.

Nu säger jag inte att slumpen styr allt och att det är onödigt att analysera bolag. Men jag säger att man ska vara ödmjuk inför det okända. Jag fick en del kommentarer på mitt senaste inlägg som ifrågasatte min analys av Avensia, vilket är helt ok. Dock är jag inte typen som går in och tokanalyserar ett bolag just av ovan anledningar. Jag går främst på bolagets historiska performance (siffrorna, svart på vitt) och extrapolerar framåt. Detta kombinerar jag med en "story" som Peter Lynch skulle uttryckt det. Argumenten varför denna extrapolering är rimlig ska vara tydliga och gå att förklara på två minuter. Jag raddar även upp riskerna. Jag ställer sedan detta mot priset och gör en känslighetsanalys för vad som händer om värderingen går ner och extrapoleringen inte går enligt plan. Här finns förstås alltid störst nedsida i tillväxtbolag med hög värdering. Helst ska jag få en margin of safety i priset så att jag kommer ut ok i andra änden även om värderingen sjunker och bolaget inte fortsätter växa i den takt man gjort historiskt. Sist men inte minst beslutar jag om jag ska köpa och viktar sedan innehavet beroende på hur den platsar i portföljen. Framförallt viktar jag efter risk. Ju mindre margin of safety, desto lägre vikt.

Och det är detta sista steg - diversifieringen - som är den huvudsakliga riskmitigeringen både mot att jag haft fel i min analys och mot "shit happens". Jag skrev en del om faran med för koncentrerade portföljer när Apple gick ned 50% trots en redan låg värdering och inga egentliga negativa nyheter. Nu återhämtade sig Apple snabbt, men det var skrämmande att uppleva hur snabbt och hårt min portfölj kunde rasa trots att jag haft rätt i min analys av bolaget. Efter detta har jag inte för avsikt att någonsin igen låta ett innehav stå för 50% av portföljen.

Tolka nu inte detta inlägg som att jag förespråkar att alla ska diversifiera tungt. Det finns investerare i båda änderna av koncentration-diversifiering-spektrat som fått utmärkta resultat. Är man lagd åt djupanalys och har tiden, insynen och övertygelsen så kan man bevisligen få fantastiska resultat av en koncentrerad portfölj på några få innehav. Men man kan även få fantastiska resultat av en brutalt diversifierad portfölj. Själv har jag inte tiden eller kapaciteten att generera sådan övertygelse att jag skulle känna mig bekväm med en portfölj bestående av 8-9st micro/smallcap innehav. Jag tror att det finns massor av bolag som vid rätt pris kan generera överavkastning, och jag köper hellre många och får några fel än att försöka hitta de allra största diamanterna som riskerar att visa sig vara zirkoner vid närmare inspektion. Dock kanske situationen ser annorlunda ut om några år i takt med att jag lär mig mer och får nya erfarenheter. Det är just det jag älskar med investerandet - man lär sig och utvecklas konstant och man har bara sig själv att skylla eller klappa på axeln när saker går fel eller rätt.

torsdag 27 oktober 2016

Inköp Avensia till Miniportföljen

Mitt nya liv med lite bättre kostnadskontroll började bra. Dagen innan lönen trillade in fanns det kvar 1500kr på kontot. Hade jag varit riktigt duktig hade det funnits 3000kr men det blev lite storhandling och en middag på en lite finare restaurang i lördags. Återigen kunde jag konstatera att det visserligen är trevligt med god mat på fin salong, men ännu trevligare är att äta ett gott hemlagat mål med familj och vänner, vilket vi gjorde i söndags.

Månadens sparande gick in i ett bolag jag snappat upp i Twitter-flödet och sedan läst på om under några veckor: Avensia! Bland annat har nystartade bloggen Henriksons Aktieblogg skrivit en bra analys. Även Remium bevakar bolaget.

Avensia - The Story

Bolaget har funnits i 15 år och en av medgrundarna är idag VD med över 2m aktier (ca 6% av bolaget). Man har visat en lönsam tillväxt och vunnit ett antal större kunder. Efterfrågan på bolagets tjänster väntas öka och därmed väntas omsättningen fortsätta öka i en bra takt (20-30% p.a.) Bolaget har nyligen renodlats för att satsa helhjärtat på tjänster/produkter kring e-handel. Produkten Avensia Storefront verkar ha mottagits väl av kunderna och jag räknar med att bolaget kommer att transformeras från ett konsultbolag till en mjukvaru-/tjänsteleverantör med högre marginaler och återkommande licensintäkter. I takt med att man vinner kunder till Storefront torde det finnas en rejäl ”stickiness” i kundbasen och intäkterna (lite samma tema som Fortnox). Värderingen på P/E 25 på årets väntade vinst är visserligen inte låg, men inte heller ansträngd. Jag räknar med att värderingen kan bibehållas givet att man fortsätter visa tillväxt. Även om tillväxten avtar så tror jag marginalförbättringarna leder till en rejäl ökning av EPS inom något år, vilket ger en bra avkastning även om P/E skulle sjunka. Jag vågar inte sia om EPS-utvecklingen men om Remiums estimat för 2018 slår in tittar vi på en EPS på 0.61, vilket med bibehållen P/E ger en uppsida på 85% mot dagens kurs.

Risken är att Storefront inte slår genom som man hoppats eller tar längre tid att visa sig på sista raden. Liksom i andra smallcap får man alltid räkna med att aktien kan backa 50% på ett resultat under förväntan.  Jag har visserligen inga problem med högt beta, men hittills får bolaget endast en plats i miniportföljen eftersom Storefront ännu är i sin linda, till skillnad från t.ex. Fortnox där man nått en kritisk massa och bevisligen har en mycket attraktiv produkt. Om kommande kvartalsrapporter bekräftar min tes kommer jag att öka så att bolaget blir ett ”riktigt” innehav, förutsatt att värderingen inte skjuter i höjden.

Vad är dealen med small cap och P/E 25? Vad hände med Margin of Safety?

Som trogna läsare märker har jag börjat avvika ganska kraftigt från min tidigare defensiva investeringsstil där jag krävde en rejäl margin of safety i värderingen och endast letade investeringar bland large cap (ibland mid cap). Man kan väl säga att jag fortsätter ha denna investeringsfilosofi för lejonparten av portföljen. Den kassa jag har är även den ämnad för mer defensiva investeringar. Dock går nu det mesta nysparandet in i bolag med större uppsida, och då är det i dagens marknadsläge small cap som gäller. Den dagen Mr Market kommer med en större och bredare nedgång åker nysparandet och kassan in i större bolag igen.

tisdag 18 oktober 2016

Försäljning Atlas, Inköp Fortnox & Capacent


Min grundläggande investeringsfilosofi har under en ganska lång tid varit buy and hold. Så länge "the story", som Peter Lynch skulle kalla det, är intakt så säljer jag inte ett innehav. Somliga försäljningar har räddat mig tack vare att jag sålt när the story ändrats till det sämre (Nokia 2011). Men andra försäljningar där jag sålt enbart för att jag tyckt att ett innehav varit fullvärderat har jag fått ångra bittert (särskilt Google 2010 och Bilia & Fenix Outdoor 2013 gör särskilt ont i hjärtat).

Det var därför med viss ambivalens jag förra veckan konstaterade att jag inte kände mig riktigt bekväm med mitt innehav i Atlas Copco. Bolaget som sådant är det absolut inget fel på och när jag köpte på snittkurs 163kr så var det för att buy and hold så länge storyn var intakt. Men sedan dess har jag åter läst (för femtielfte gången) One up on Wall Street och konstaterade likt Lynch att man nog ska vara ganska nöjd med 40+% i avkastning på en cyclical som nått en värdering där alla tror på fortsatt goda tider. Och med nöjd menas att sälja innehavet och köpa tillbaka i en mer pessimistisk marknad eller låta likviden göra ett bättre jobb i ett innehav med bättre förväntad avkastning.

Därför såldes Atlas

I fallet Atlas var P/E historiskt hög och direktavkastningen historiskt låg. Jag inser att man får acceptera högre P/E tal i en marknad med negativa räntor, men i detta fall värderades Atlas till P/E>20 och direktavkastning 2.7%. Detta är ett cykliskt bolag som växer kanske 5% per år i snitt. Sedan har Atlas alltid haft en premie mot övrig verkstad, men historiskt har P/E legat kring 15. I bästa fall visar bolaget en fin tillväxt och marknaden fortsätter värdera bolaget högt eller till och med högre. Då tittar jag på en avkastning på kanske 10% per år fem år framåt. I ett mer pessimistiskt scenario justeras P/E ner mot 15 och tillväxten håller sig runt 5%. Då tittar jag på 30% nedsida eller värre. Hade jag inte haft något bättre att göra med pengarna hade jag eventuellt legat kvar med innehavet, men jag tycker mig se lite bättre risk-reward i andra innehav och sålde därför Atlas på 236.5kr. Jag köper tillbaka om direktavkastningen letar sig upp en bit över 3% igen.

För likviden hade jag helst köpt något liknande men med mer attraktiv värdering. Typ verkstad large cap med direktavkastning >3%. På det viset hade jag inte gått ur marknaden och därmed (åtminstone till viss del) hanterat risken att jag missar ytterligare eufori hos Mr Market. Hittade dock inget som kändes klockrent. Så jag valde att istället gå ned rejält i market cap och upp i risk ett antal snäpp. Rätt eller fel får framtiden utvisa.

Dels köpte jag Capacent för motsvarande 2.8% av portföljen. Dels ökade jag i Fortnox som uppgraderades från "Miniportföljen" till ett normalt innehav motsvarande 2.8% av portföljen.

Capacent - "The Story"

Man har som tillväxtmål att fördubbla omsättningen till 2020 med bibehållna marginaler. Finns gott om rum att växa. Stora konsultbolag med samma EBITDA-marginaler (10%) och måttlig tillväxt värderas till P/E 20. Mindre konsultbolag till åtminstone P/E 15. Capacent värderas till P/E 12 på köpkurs 54.5kr. Capacent har endast 100 anställda och kommer förmodligen se svängiga resultat och därför är det i dagsläget motiverat med lägre P/E. Man har dock gått med vinst alla år förutom 2013, då endast mindre förlust och man hade då skulder. Nu skuldfria med nettokassa på 8.5m. Extra kicker i chans att någon förvärvar bolaget med rejäl premie då bolaget har ett EV på endast 134mkr.

Verksamheten kräver inga investeringar, man kan dela ut hela vinsten. Direktavkastning ca 8%. Stort ägande bland management och incitamentprogram för anställda som leder till aktieköp på öppna marknaden. Rimlig värdering om något år när bolaget visat stabila vinster och tillväxt är det dubbla mot dagens, dvs en yield på 4-5% och P/E uppemot 20. Som jämförelse omsätter man ca 1.5mkr/anställd. De stora managementkonsulterna omsätter mer än det dubbla. Nu tror jag inte Capacent kommer spela i deras liga på ett tag, men ändå en intressant jämförelse då tjänsterna är mer åt det håller än åt IT/Teknikkonsult-hållet. Target 2020 om man når sina mål blir således EPS på 8.8 och Pris på 176kr, motsvarande en årlig avkastning på 34% mot min köpkurs på 54.5kr.

Risken är främst att tillväxtmål inte uppnås. Sannolikt kommer vi se svängiga resultat med några dåliga år. Risk att detta triggar en sell-off av aktien vilket kan ge rejäl nedsida. Dock temporärt. En mindre sannolik risk är att nyckelpersoner lämnar (osannolikt då höga chefer har stor andel aktier), uppdrag blir lidande, sämre rykte, svårt att få nya bra uppdrag och en nedåtspiral mot noll. Jag sätter dock så pass låg sannolikhet på denna risk jämfört med sannolikheten för att uppsidescenariet inträffar att jag är bekväm att köpa för rätt pris.

Fortnox

Då detta redan är ett för långt inlägg så nöjer jag mig med att kommentera att Fortnox ser ut att ha alla rätt: En rejäl moat med höga switching costs, pricing power, långt kvar till en mättad marknad och svårt att se hur man skulle kunna misslyckas med att uppnå sina tillväxtmål. Den stora risken är förstås värderingen. För något år sedan hade jag aldrig ens tänkt tanken att köpa ett bolag med så högt P/E (40 på årets väntade vinst på min köpkurs). Dock handlar det inte om P/E 100 eller något helt absurt - man behöver egentligen bara fortsätta växa i samma takt ett år till utan att aktiekursen rör sig för att växa in i sin värdering. Jag ser dock en begränsad nedsida genom ett golv i budnivån från Visma  som ju är något sorts "proof" att bolaget är värt minst så mycket för en förvärvare, och då tror jag inte att man räknat med särskilt mycket synergier. Det är dessutom talande att huvudägaren inte ville sälja till det priset. Men visst, risken finns där för en rejäl nedsida på kort sikt. För en permanent förlust måste ledningen verkligen göra bort sig och missköta bolaget grovt, för jag kan inte se att man tvingas sänka priser eller förlorar kunder eller tar på sig för stora kostnader så att sista raden slutar växa eller till och med krymper på sikt. Köpte på GAV 27kr under förra och förförra veckan och rapporten som kom idag var inte någon besvikelse direkt :). Vill passa på att tacka NemCapSe som fick mig att börja titta på bolaget. Givet kursutvecklingen i år är det bara att hoppas att man inte är en av alla fools i uttrycket "What the wise do in the beginning, fools do in the end".


onsdag 12 oktober 2016

Dags att se över mina kostnader!

När jag började min karriär direkt efter högskolan med en ingångslön på 23 000kr/mån tyckte jag det var hur mycket pengar som helst. Jag började direkt spara 5 000kr/mån och svor för mig själv att fortsätta mina studentvanor vad gällde kostnader (hade en budget på 10kr/måltid och låg hyra för studentbostaden).

När de årliga löneökningarna sedan kom så ökade jag kostnaderna med hälften av löneökningen och sparandet med hälften. Det gick bra och ganska snabbt blev jag miljonär främst tack vare sparande men även en del avkastning.

Sedan blev jag bekväm. Jag skulle säga att jag hamnade i det så klyschiga ekorrhjulet där det blev allt vanligare att "lyxa till det" med någon latte här och där, uteluncher varje dag och take-away och restaurangbesök flera gånger i veckan, dyra hantverksöl istället för en stor stark, kavajer från NK istället för H&M (visserligen alltid på rea men stor skillnad i pris ändå). Jag fortsatte visserligen fortfarande att spara, men knappast de 50-60% av lönen jag sparade under unga år. Portföljen gick bra och ökade stadigt och det kändes inte värt att spara på full låga.

Det har dock hela tiden gnagt i bakhuvudet att detta inte är sunt. På något sätt kändes det som att det finns en stor konspiration som får oss att fortsätta arbeta fulla 40h+ veckor och konsumera mera i takt med att ens karirär går framåt, snarare än att prioritera fritid och jobba mindre i takt med att ens lön per arbetad timme ökar. Ett klassiskt inlägg i bloggen Raptitude fångar denna "konspiration" väl. Jag har dock inte orkat ta tag i min överkonsumtion av ren bekvämlighet, men nu känner jag att det är dags.

När jag blickar tillbaka över de senaste åren och funderar på vad jag gjort med pengarna så är det inte mycket jag minns eller har behållning av. Vissa kvalitetssaker (kläder, hemelektronik, möbler) som jag verkligen använt och njutit av att använda dagligen under en lång tid var värda pengarna. Vissa resor och upplevelser var värda pengarna (men långt ifrån alla). De flesta restaurangbesök och fina öl- och vinsorter var rätt onödiga - det var ju sällskapet som var behållningen snarare än det man förtärde. Alla impulsköp av kläder och prylar var en total waste som gav glädje i max ett par timmar, följt av dåligt samvete.

Det är dock en sak jag absolut skulle gjort igen - att lägga en rejäl slant på ett bra boende. Med bra boende menar jag ett boende där man trivs (duh), med ett bra läge i innerstaden där man har promenadavstånd till kontoret, gymmet, dagis och matbutiker (för motion och den obeskrivliga glädjen att slippa trängas i lokaltrafiken) och slipper ha bil (onödig kostnad och källa till road rage), i en bra förening med låg avgift. Det har ju dessutom visat sig vara en ganska lyckosam investering :)

Hursomhelst så blir det andra bullar nu! Inspirerad av ett gäng bloggare (Miljonär innan 30, Onkel Toms Stuga, Vägen till Frihet, m.fl.) har jag satt igång och gjort upp en budget. Min fru och jag har inte delad ekonomi, utan vi pytsar in pengar till ett gemensamt konto i takt med att vi handlar mat, barnkläder, saker till bostaden, räkningar etc. Den budget jag sätter upp gäller mina kostnader för dels min andel av våra gemensamma kostnader, dels för mina egna kostnader. Jag har satt en budget på 15tkr/månad, vilket i runda slängar kommer fördelas ungefär som följer:

Löpande kostnader:


  • Bostad: 3 700kr (avgift & räntor - TV/Bredband ingår)
  • Dagligvaror/Livsmedel: 3 500kr
  • Studielån: 650kr
  • Dagis: 650kr
  • Restauranger/Cafe: 500kr
  • Barnkläder: 500kr
  • Take-away: 500kr
  • Gym: 450kr
  • Hygien: 450kr
  • Nöjen: 400kr (Netflix, Spotify, aktiviteter)
  • Kosttillskott: 300kr (förmodligen onödigt men jag är lite OCD med träningen)
  • Saker till hemmet: 250kr
  • Frisör: 250kr
  • Kollektivresor: 150kr
  • El: 150kr
  • Övrigt: 300kr (Hemförsäkring, TV-avgift mm)

Totalt Löpande kostnader: 12 700kr

Sällanköp (snittkostnad per månad):


  • Resor: 1650kr
  • Prylar: 150kr
  • Kläder: 500kr

Totalt Sällanköp: 2 300kr

Har försökt titta på vad jag spenderat senare året och var jag kan skära ned som bas för ovan budget. Det jag främst skär ner på är kläd- och prylinköp, samt en del hämtmat och restaurang/cafébesök. Just den typen av kostnader kan skena om man inte håller koll. Jag tyckte att jag varit duktig och endast handlat kläder på rea, men när jag kollade facit har jag handlat kläder för 14 000kr senaste året! Har även impulsköpt dyra hörlurar, en ny dator, en klocka, solbrillor och annat jag inte behöver. Tror därmed inte det blir så svårt att bara avstå dumma impuls- och fåfängsköp, undvika att äta ute på slentrian och vara lite skickligare på att handla livsmedel. Har en del gratis via jobbet (mobiltel, subventionerade luncher) och har en komplett garderob arbets- och fritidskläder som jag nog skulle klara mig på ett antal år utan några större inköp.

Detta leder förstås till ett markant ökat sparande och det ger extra motivation att spendera tid med att försöka hitta bra investeringar, vilket är både gratis och väldigt lärorikt, roligt och motiverande. Som med så mycket annat i livet så är det mesta roliga faktiskt gratis.

Hur ser det ut för er läsare? Är ovan budget realistisk? Snål? Extravagant?

tisdag 4 oktober 2016

Miniportföljen: 100% USA

Gustavs Aktieblogg skrev nyligen ett relevant inlägg om tillväxt vs utdelning som jag skrev en kommentar på. Ett problem jag själv har är att jag från tid till annan hittar bolag som jag vill äga men som jag inte känner mig 100% komfortabel i att ha en "full" position i. En full position definierar jag i dagsläget som 2.5% av portföljen. Det motsvarar en summa som både är halvjobbig att spara ihop till och som jag vill känna mig 100% bekväm att placera.

Det kan vara bolag som Nike som jag tycker har allt ett bolag ska ha vad gäller kvalitet, men där priset alltid är för högt för mitt tycke. Eller bolag som Amtrust som av olika anledningar ser ut att vara kap värderingsmässigt, men där jag (hur mycket jag än försöker läsa in mig) har för dålig koll på både bolaget och bolagets marknad för att känna mig trygg i att investera en full position.

Till saken hör att jag haft en lite för stor kassa som mer än väl räcker som krut att användas vid nedgångar för att både fylla på befintliga innehav och köpa nya. Jag har även använt H&M lite som en likviditetsplacering vid senaste nedgången där planen är att sälja av en del när värderingen kommit tillbaka. Dessutom sparar jag ganska flitigt. Därmed har jag ungefär samma problem som många andra investerare och företag - jag har för mycket cash som inte genererar avkastning!

Lösningen blir att göra månatliga småköp i bolag jag hittar och vill äga men som antingen inte möter mina investeringskriterier eller som gör det men där jag inte känner att jag har tillräckligt bra koll på bolaget och dess marknad pga brist på info eller att det är svårgenomlyst eller allmänt svåranalyserat (typ financials & tech).

Nu ska man ju inte göra misstaget att sänka sina standarder i jakt på avkastning - det kan sluta ganska illa. Därför kommer miniportföljen att motsvara max 10% av portföljen och varje enskilt innehav motsvara max 1%. Om jag sedan vill öka över 1% i innehavet måste det uppgraderas till ett vanligt innehav och därmed klara mina investeringskriterier.

Miniportföljen har inletts med 9st innehav som totalt motsvarar ca  5% av portföljen och som alla är amerikanska bolag. Innehaven är följande och jag kommer kommentera vart och ett av dem i framtida inlägg:
De flesta av ovanstående bolag är nog ganska kända för både den stora allmänheten och för aktieintresserade. En gemensam nämnare är att alla bolag visar stark historisk tillväxt och bra marginaler. Det jag främst nu skulle vilja addera till Miniportföljen är potentiella "tenbaggers", vilka ju främst hittas bland de mindre bolagen. Eftersom jag mer är en siffermänniska än en SWOT-människa så kommer jag främst leta efter bolag som redan har en historik av vinsttillväxt och som inte behöver några särskilda "triggers" för att fortsätta växa. Dvs inga förhoppningsbolag. Utmaningen blir väl att hitta sådana bolag till en rimlig värdering. Håller ögonen öppna på bloggar och screeners och återkommer när jag hittat något intressant!

tisdag 27 september 2016

Portföljuppdatering September 2016

Jag planerar att köra lite mer regelbundna uppdateringar av portföljen och bli lite mer transparent. Kanske 1 gång per månad eller 1 gång  per kvartal - vi får se. Egentligen är det inte intressant vad själva utvecklingen är på så kort sikt, men det kan ändå vara intressant att ha portföljen som ett ankare som man kan skriva omkring - kanske det hänt något särskilt i något av bolagen eller kanske har jag någon ny tanke kring nya eller gamla innehav eller portföljsammansättningen. Dock känner jag mig inte helt trygg med att skriva ut värde på portföljen online. Kan inte riktigt sätta huvudet på spiken varför, men trots att jag är anonym gillar jag inte att skriva ut hur mycket pengar jag har på nätet. Jag tänkte därför skapa en maillista där prenumeranter får tillgång till denna info på något vis. Återkommer om det!

I dagsläget ser portföljen ut på följande vis:

Aktie Andel av portfölj Utveckling mot GAV
H&M 17,6% 8,9%
Handelsbanken 9,9% 11,9%
Apple 9,1% 104,3%
Castellum 8,2% 40,8%
McDonalds 4,9% 61,1%
Beijer Alma 4,9% 67,8%
SKF 4,6% 7,4%
Alfa Laval 4,5% 5,4%
Nordea 4,4% 3,4%
Betsson 4,2% 47,1%
Atlas Copco 4,0% 38,8%
Disney 3,9% −9,1%
Swedol 3,5% 33,0%
Mekonomen 3,0% 5,4%
Kopparbergs 3,0% 2,4%
LVMH 2,9% 0,2%
NIBE 2,2% 192,7%
Miniportfölj 5,1% −1,4%

Kassan motsvarar f.n. ca 12% av portföljvärdet. Hade som mest 30% kassa under 2015 där jag alltså gjort en hel del köp främst under första halvan av 2016. Det jag inte redogjort för ännu är min s.k. "Miniportfölj" - återkommer i nästa inlägg om denna.

Det är numera en hyfsat väldiversifierad portfölj jag har med retail, bank, fastigheter, tech, verkstad, mat/dryck, underhållning, lyx och spel. Somliga innehav, t.ex. H&M, har funnits med sedan 8 år och har sålts och köpts i omgångar som gör att "Utveckling mot GAV" blir lite missvisande. Jag sålde t.ex. av ganska mycket H&M i februari 2015 på 341kr och har sedan köpt tillbaka i omgångar under senaste tidens nedgång på kurser mellan 242-269kr. GAV ligger på 227kr. Andra innehav är relativt nya (Disney, LVHM, SKF, Atlas, Alfa Laval, Kopparbergs, Nordea) och behöver tid för att generera avkastning. Jag kommer kommentera kring de olika bolagen vid framtida inlägg, så jag väljer att stanna här för att det inte ska bli ett för långt inlägg. More to come!

torsdag 22 september 2016

Sålt hälften av Apple

Har under en längre tid haft en negativ känsla kring Apple. Dels har jag som kund känt att deras produkter tappat magin - hårdvaran är inte längre klockren, mjukvaran har tappat enormt i användarvänlighet i takt med att komplexiteten ökat, iCloud är mycket sämre än Googles tjänster, Apple Music klart sämre än Spotify, etc. Apple börjar kännas som de är "spread out too thin" och även hardcore Apple-fans som Marco och Gruber klagar på mycket. Bara det faktum att man fortsatt sälja iPhones med 16gb ända tills lanseringen av iPhone 7 är i min mening fruktansvärt kundfientligt. Har tappat räkningen om antalet support-ärenden till föräldrar, svärföräldrar och andra "vanliga" människor som jag fått ägna mig åt för att de fått meddelande om att lagringsutrymmet är fullt.

Nåväl, detta om själva kundupplevelsen. Jag tror ju fortfarande på Apple som unikt bolag som förmodligen fortsatt kommer överraska oss positivt i framtiden med "the next big thing". Men på medellång sikt är det väldigt svårt att se var tillväxten ska komma ifrån. iPhone 7 verkar hittills ha mottagits väl, och förmodligen fortsätter iPhone vara en kassako en lång tid framöver. Dock är smartphone-marknaden mättad och ASP blir svårt att höja medan Samsung och Android kommit (nästan) ikapp design- och användarvänlighetsmässigt. Det är en helt annan situation än 2011 när jag gick in i Apple och smartphones fortfarande växte och Apple var ohotat bäst och man inte ens fanns i Kina. Apple Watch verkar sälja väl och kommer nog växa på ganska bra, men inte med de volymer eller ASP som iPhone åstadkommit. iPad krymper eftersom folk inte uppdaterar dem särskilt ofta. Varken Macbooks eller iPads har fått uppdateringar på väldigt länge (bortsett från iPad Pro) så man undrar lite vad Apple har för strategi och vad de lägger sina resurser på. Services är enda området som växer ordentligt, men från en låg nivå, och mer som en middle-man som tar betalt för distribution - Apples egna tjänster är undermåliga och börjar snarare bli en anledning att INTE välja Apples ekosystem snarare än tvärtom.

Värderingsmässigt känns P/E 10 fortfarande för lågt, men det är denna nivå som Apple legat kring under lång tid nu med undantag för stora fluktuationer - kursen har på sikt drivits av EPS-ökning snarare än uppvärdering. På EPS 8-9 USD och den kassa man har är en rimlig värdering fortfarande 120-130 USD. Idag står Apple i 115 USD efter att ha klättrar på kort tid från 92 USD och jag känner att jag visserligen är feg, men började få mer och mer svårt att känna mig trygg och lugn med att ha 20% av portföljen i Apple.

Det är fortfarande osäkra tider och jag gillar tryggheten i att ha en rejäl kassa och att inte ha för stor andel av portföljen i Apple. Jag tror och hoppas ju fortfarande på att Apple fortsätter lansera nya superhits, men kan inte längre rak i ryggen och tryggt put my money where my mouth is, utan håller kvar ett rimligt "bet" på Apple motsvarande typ 10% av portföljen.

Snyft, det känns lite som en skilsmässa :( Det var en bra resa vi hade Apple (+108% mot snittköpkurs), men nu har vi vuxit ifrån varandra. Du är fortfarande min favorit och jag hoppas du fortsätter utföra stordåd!

söndag 18 september 2016

Nystart!

Dags att blåsa lite liv i bloggen!

Livet har börjat lugna ner sig lite på olika fronter med större barn, bättre kontroll på läget på jobbet och min lust att skriva har kommit tillbaka. Jag älskade verkligen att vara aktiv med att skriva inlägg på bloggen och ha en interaktion med smarta läsare och andra bloggare. Sedan, om man får vara lite flosklig, kom livet i vägen och skrivlusten försvann.

Jag har funderat lite och planen är att bredda innehållet en del. Jag har tidigare känt att jag redan skrivit allt jag tyckte saknades ute på nätet vad gäller företagsvärdering, investeringsfilosofi och annat. Dessa inlägg fortsätter vara populära och kommer förhoppningsvis fortsatt att hjälpa folk som vill sätta igång och spara och investera.

Fördelen med en egen blogg är att man får bestämma själv. Så nu bestämmer jag att jag ska skriva lite mer om annat än investeringar. Jag har andra intressen där t.ex. träning, hälsa och kost nog är den största. Jag ska även försöka mig på att vara lite mer personlig och berätta lite anektdoter och annat som kanske är lite mer unikt och roligt att läsa än generella tankar kring sparande och investerande. Jag tycker t.ex. Miljonär innan 30 är en väldigt underhållande blogg som lyckas vara både personlig och inspirerande utan att behöva röja skribentens identitet. Jag ska givetvis fortsatt dock fokusera på sparande och investeringar och vill fortsatt vara anonym då det nog är lite känsligt att skriva om bolag och investeringar med tanke på mitt jobb.

En redesign är på gång också. Bloggen ser uråldrig ut och har inte ändrat utseende sedan start 2010. Då fanns inte ens iPhone 4. Dags att bli lite mer mobilanpassad och modern!

torsdag 14 juli 2016

Många Köp H1 2016

Jag lovade ju i förra inlägget att uppdatera bloggen med de affärer jag gör, men detta har inte blivit av. Nåväl, bättre sent än aldrig. 11 januari 2016 hade jag en kassa motsvarande 30% av portföljen. Idag är kassan endast 8% av portföljen - jag har med andra ord funnit en hel del köptillfällen under vårens nedgång och Brexit. Kort summering av mina köp:

Jag har tagit rygg på den gode Fundamentalanalysbloggen och köpt Kopparbergs på 274kr motsvarande 3% av portföljen. Bolaget är litet och informationen från bolaget är inte särskilt omfattande för att uttrycka det milt. Tror inte det blir någon större position. På temat ta rygg på Fundamentalanalysbloggen har jag även köpt LVMH på kurs EUR 155 motsvarande 3% av portföljen. Ser bra tillväxtmöjligheter långsiktigt även om det kan bli en bumpy ride. Båda bolagen har gemensamt att de har en stark person som även är storägare som driver bolagen framåt, samt starka varumärken. Jag har verkligen en fäblesse för den typen av bolag.

Och på temat starka varumärken och ägardrivna bolag har jag givetvis ökat på i H&M i ett par omgångar i nedgången. Ett köp på 269kr och ett på 243kr. H&M är lite som en "kassa plus" som jag alltid passar på att köpa när direktavkastningen är fin. Om kursen håller sig nere får jag en bra direktavkastning. Om kursen går upp och det finns andra intressanta affärsmöjligheter så säljer jag av lite. Jag är alltjämt övertygad att H&M fortsätter leverera stabil försäljningstillväxt och att risken för lägre vinster på medellång sikt är väldigt låg. Av denna anledning har jag en fortsatt stor position i H&M (19% av portföljen), även om jag kanske inte tror att positionen kommer outperforma marknaden.

Nästa köp blev ett bolag som jag haft ögonen på och velat äga länge, åtminstone sedan finanskrisen. Då fanns dock för många andra billigare alternativ så det blev aldrig ett köp. Men nu äntligen fick bolaget lite mer motvind än resten av börsbolagen och värderingen blev ok. Jag talar om Alfa Laval. Det blev ett köp på 127kr motsvarande ca 4% av portföljen. Tycker inte bolaget behöver någon vidare kommentar.

Har även ökat i SHB efter Brexit-resultatet på 96kr och denna finfina bank står nu för närmare 9% av portföljen. Visst har bolaget sin tillväxt i GB och drabbas säkert av Brexit, men som långsiktig investerare är det bara att låta hela Brexit-karusellen snurra på i några år och sedan återigen konstatera att jorden inte gick under denna gång heller.

Har även köpt Nordea på snitt 80kr motsvarande 4% av portföljen. Detta gjordes lång tid innan Brexit och tyvärr vågar jag inte köpa mer trots att priset är väldigt attraktivt. Nordea är ingen favoritbank och kommer investera 10mdr på att helt bygga om sin IT-infrastruktur. Med den insyn jag har i bankverksamhet så tippar jag att det kommer bli dyrare och krångligare och sämre och ta längre tid än vad man budgeterat/kommunicerat. Mr Market tror väl också det med tanke på bankens värdering, men den potentiella nedsidan och tidsaspekten på det hela gör att jag inte är bekväm med en större position. Nordea är dessutom knappast en favoritbank och det finns spekulationer kring att man behöver öka på sitt kapital och att utdelningen därmed hänger löst. Den som lever får se..

Har även ökat i Atlas Copco på 169kr och Mekonomen på 156kr.

Det var allt. En hel del affärer och skönt att ha fått användning för kassan. Nu gäller det att fortsätta bygga kassa om börsoron fortsätter och fler köptillfällen dyker upp.

måndag 11 januari 2016

Dags att vakna till liv?

Hallå kära läsare som sparat prenumerationen på denna nästan dödförklarade blogg!

Nästan ett år har gått sedan senaste inlägget, och anledningarna är många. Brist på tid och intresse att skriva offentligt, en tråkig börs utan vettiga köptillfällen och dessutom en låg inkomst pga föräldraledighet och därmed knappt något nysparande. Nåväl, sakta men säkert har jag börjat kika på att investera igen i takt med att värderingarna börjat komma ned en del. Jag gjorde ett litet köp i Beijer Alma i höstas på 170kr, men fanns tyvärr inte så många aktier till salu och sedan stack kursen upp igen.. På sistone har jag ökat lite i SKF och även tagit en initial position (ca 4% av portföljen) i Disney. Tack Fundamentalanalysbloggen för att ha öppnat mina ögon för Disney! Är inte särskilt oroad över EPSN och på sikt tror jag Disneys övriga assets kommer väga tyngre, framförallt med deras fantastiska förmåga att skapa nya hits, precis som Apple.

2015 såg ut som en puckel för portföljen med uppgång under våren och rejäla rekordnoteringar i somras och sedan nedåt under hösten. Jag har fokuserat min energi på annat och sett 2015 som ännu ett år att öva på psyket genom att hålla distans till det hela och stoiskt konstatera att man är några hundra tusen rikare eller fattigare på pappret beroende på vilket humör Mr Market är på. Det faktum att många vänner öppnat ISK och börjat snacka aktier är ett klassiskt tecken på överhettning, och min förhoppning är att en korrigering nu satt igång, men man vet ju aldrig. Jag är fortsatt likvid med ca 30% av portföljen i cash och väntar fortsatt på köptillfällen. Kommer lägga lite energi på att gå genom alla intressanta bolag igen när boksluten kommer in och uppdatera vilka kurser de är intressanta att köpa på.

Tror tyvärr inte jag kommer blogga särskilt mycket heller under 2016, men ska åtminstone uppdatera bloggen med de affärer jag gör. Jag hoppas att jag en vacker dag ska vilja börja skriva igen, och vill därför inte dödförklara bloggen helt. På återseende!