onsdag 27 mars 2013

Att ha tålamod

Jag antar att de flesta läsare av denna blogg är långsiktiga investerare och sparar flitigt för att en vacker dag bli ekonomiskt oberoende. Samtidigt kan det kännas lite bisarrt att som en frisk 20- eller 30-åring i sina bästa år sitta och se fram emot att bli 50+ när portföljen är tillräckligt stor för att man ska kunna leva på sina utdelningar.

Ibland blir nog även den mest långsiktiga av oss lite otålig och tänker att det vore trevligt att snabba på processen och ta lite mer risk för att få rejält bättre avkastning. Belåna portföljen lite för att köpa något som är uppenbart billigt. Eller kanske investera en liten del av portföljen i optioner eller warrants eller andra hävstångsprodukter. Eller kanske en turnaround eller lite bioteknik? Med facit i hand, särskilt vid rejäla framgångar, kan man banna sig själv att man inte var lite djärvare och belånade sig och köpte mer av något som uppenbarligen skulle upp. Då skulle man ju redan varit rik. Det är ju egentligen bara logiskt - om du förväntar dig få en positiv avkastning på din portfölj så borde du belåna den och därmed öka avkastningen - enkelt bevisat med lite aritmetik. Men jag tror belåning och optioner och annan mer riskfylld verksamhet är en "slippery slope". Man börjar lite lätt och om det lyckas så tar man i lite mer nästa gång, och så lite till och lite till, tills man tagit i för mycket och plötsligt ligger back trots att man egentligen hade rätt i sak, bara lite fel timing och lite för hög hävstång. Då försöker man ta igen förlusten med ännu mer risktagande och vips är ens surt sparade slantar borta.

En "cautionary tale", som jag rekommenderar som läsning för alla som funderar på att börja med optioner eller tenderar att tänka på kortsiktiga vinster, är den om Andy Zaky. Han hade ofta rätt om Apple - både om hur bolagets vinst skulle utvecklas men även hur aktien skulle reagera. Han kom med köprekommendationer vid precis rätt tidpunkter flera gånger i rad och han skrev på ett sätt som attraherade många. Jag själv läste de texter han publicerade öppet och höll oftast med honom, även om jag inte riktigt gillade hans kortsiktiga trader-mentalitet där han satte väldigt korta riktkurser på Apple. Andy Zaky hade många rätt och bara ett fel. Hade han nöjt sig med att bygga en portfölj av Apple genom att köpa vanliga aktier för vanliga pengar vid sina köprekommendationer så hade han idag legat bra till. Men han satsade på korta optioner och förlorade allt - inklusive många miljoner dollar åt sina "klienter" som betrodde honom med sina pengar.

Det kanske tar emot att vänta 20 år på att bli ekonomiskt oberoende, men investera klokt och begränsa dina risker och ha tålamod så kanske du når dit snabbare än du räknat med. Bli otålig och ta för stora risker så får du kanske börja om från noll en vacker dag. Historien är full av kloka människor som tagit för stora risker. Glad Påsk!

torsdag 14 mars 2013

Självrannsakan

I tider när ens portfölj går uppåt och uppåt blir man gärna lite kaxig och klappar sig själv på axeln över alla kloka beslut man tagit. Men när portföljen går ner bannar man vissa beslut man tagit och funderar på vad man kunde gjort annorlunda. Själv för jag en ganska detaljerad dagbok där jag helt fritt skriver hur jag tänker när jag funderar på att köpa eller sälja ett bolag, när jag faktiskt köper eller säljer bolaget, samt hur jag tänker med facit i hand några månader eller till och med några år i efterhand. Jag tänkte därför här återge en affär som ett exempel på hur fel saker kan gå pga ett psykologiskt "fel" som jag tror att jag inte är ensam om, och vad man kan göra för att undvika liknande fällor.

Generellt är det lätt att hamna i fällan att man tycker man gjort rätt om aktiekursen på bolagen man köpt gått upp och kursen på bolagen man sålt gått ned, men naturligtvis är det inte så enkelt och jag tror att det är väldigt farligt för en värdeinvesterare att betygsätta sig själv efter hur Mr Market valt att värdera ens portfölj efter x månader eller till och med år. Samtidigt går det inte att blunda för att Mr Market styr på kort sikt och när du går mot Mr Market kan det straffa sig. Om bolag A som du köpte för 1 år sedan har utvecklats ungefär som du tänkt men Mr Market har värderat ned bolaget 10%, samtidigt som bolag B som du sålde även det utvecklats som du tänkt men Mr Market värderat upp bolaget 10%, så har du på pappret en rejält dålig affär där du missat 10% avkastning på det sålda innehavet och förlorat 10% på det köpta. Sålde du bolag B för 100tkr och köpte bolag A för pengarna är din portfölj de facto 20tkr mindre värd ett år senare än vad den varit om du suttit stilla. 20% missad avkastning bara för att Mr Market är obstinat.

Det är ingen slump att jag just nu funderar i dessa banor. Medan börsen rusat har min portfölj backat. Med tunga innehav i H&M och Apple har det inte varit så kul att se portföljen minska samtidigt som index rusar. Det som strör salt i såren är ju att jag följer bolagen jag sålt för att kunna köpa H&M och Apple. Naturligtvis har de rusat med index. Vissa affärer blev extremt dåliga såhär i efterhand och jag tänkte berätta om en: när jag sålde Betsson december 2010 på 116kr för att köpa H&M på 227. Drygt 2 år senare står Betsson i 205 och H&M i 232. Nästan 100% missad avkastning. Jag kan trösta mig med att H&M haft lägre nedåtrisk och jag har ju fått mina utdelningar under åren, men med facit i hand är det bara att inse att jag var för trigger-happy. Betsson var inte på något sätt övervärderat på 116kr. Min försäljning berodde på ett vanligt psykologiskt fel: jag hade köpt aktien mars 2010 på 119kr. Kort därefter började nedgången i bolagets kurs och var sommaren 2010 nere i 91, dvs 25% under min köpkurs. Jag hade köpt bolaget billigt tyckte jag och det var inte direkt några fundamentala faktorer som drev ned kursen - bara generell rädsla att spelbolagen skulle få svårare att tjäna pengar i framtiden pga nya regleringar. Men nedgången skapade en fruktan. 91kr satte sig i bakhuvudet som en potentiell nedsida för Betsson och när aktien väl började repa sig och kom över 100kr så mindes jag 91kr. Samtidigt började H&M bli billigt och jag ville öka. När H&M väl gick under 230 samtidigt som Betsson återhämtat sig till nästan min köpkurs blev valet och tankegångarna enkla: "Nu dumpar jag Betssson som återigen kan gå ner till 91 när Mr Market får hicka och köper trygga fina H&M som växer och växer för detta fantastiska pris 227kr. Jag förlorade ju inga pengar på Betsson, utan tjänade till och med lite när man räknar med utdelningen." Fem månader senare var Betsson uppe i drygt 150kr medan H&M knappt rört sig. Då kunde jag skylla på Mr Market men mer än två år senare går det inte längre att skylla på Mr Market. H&Ms vinst var 2012 endast 3% högre än 2009. Betssons vinst har under samma period ökat 68%. Aktiekurserna idag jämfört med 2010 beror inte på Mr Market, utan helt på bolagens utveckling. Jag var för optimistisk kring H&M år 2010 och för pessimistisk kring Betsson, där pessimismen kring Betsson egentligen bara berodde på att Mr Market några månader tidigare värderat ned bolaget 25% och jag tänkte att det kunde hända igen. Bolaget som sådant såg inte ut att ha några problem och aktiens värdering var absolut inte ansträngd.

Vad lär man sig då av denna historien? Som jag ser det var det största misstaget att låta Mr Market pränta in en nedsida i mitt huvud och skapa en fruktan som gjorde att jag sålde ett bolag jag inte borde sålt. Detta fel har jag begått ett otal gånger sedan dess. Den andra lärdomen är att bli mer ödmjuk: även om man på sikt har rätt om ett bolag så kan kortsiktiga problem dra ut på tiden och så sitter man utan avkastning i 2-3 år. Om man dessutom kombinerar det med att ha fel om bolaget man säljer för att frigöra likviditet så har man gjort problemet ännu värre.

Idag har Mr Market skapat en fruktan hos de flesta om vad som kan hända med Apple. Att aktien kunde gå under 430 USD kändes nog helt bortom alla Apple-ägares vildaste fantasi bara för några månader sedan med tanke på alla fundamentala faktorer som kassan och kassaflödena och den låga värderingen. Men det hände och nu har 430 präntats in som en potentiell nedsida i Apple. Går aktien under 400 kommer detta präntas in. Många som köpte Apple på 600-700 kommer pga detta att sälja sina aktier så fort kursen når nivåerna man köpte på, och än fler kommer sälja när Apple återigen närmar sig All-time-high. Man kommer minnas 430 och vill absolut inte missa chansen att sälja på en bra nivå om aktien återigen skulle dippa ned dit. Även jag minns hur mycket portföljen var värd när Apple stod i 700 och tänker att det kanske vore klokt att minska sin position i bolaget lite när kursen återigen når dit. I september förra året hade jag aldrig sålt på 700 - då ansåg jag aktien vara undervärderad. Men nu har Mr Market präntat in 430 som en nedsida och då är man inte lika övertygad längre att 700 är undervärderat även om alla fundamentala faktorer pekar på det. Risken blir att jag upprepar Betsson-misstaget och säljer av en del Apple på 700 för att köpa något annat, sedan fortsätter Apple till 1000 medan det jag köpte backar eller står still. Historien skulle upprepa sig och jag skulle svära att denna gång ska jag minsann lära mig.

Så vad ska man då göra om man då lider av denna förmodat vanliga psykologiska åkomma som jag uppenbarligen har fått i generösa mått? Jag är övertygad att man måste skapa regler och system om man vet att man annars riskerar att ta dåliga beslut. Eftersom jag själv lärt mig att jag alldeles för ofta tar fel beslut vad gäller när man ska sälja en aktie så måste jag skapa en regel för när jag får sälja en aktie. Det räcker inte med att jag hittat något annat som jag tycker är mer attraktivt. Det räcker med att man har fel på ett av de två besluten - att köpa en aktie och sälja en annan - för att affären ska bli dålig. Om 4 av 10 köpbeslut är dåliga så kanske du ändå får en bra avkastning. Men om du måste matcha de 10 köpbesluten med 10 säljbeslut där 6 av 10 säljbeslut är dåliga så går det illa. Givet att din portfölj består av bra bolag som inte är övervärderade så kommer förmodligen majoriteten av dina säljbeslut att visa sig dåliga: med facit i hand vet jag att nästan alla bolag jag sålt under årens lopp idag har en högre vinst per aktie och en högre aktiekurs än vid tillfället jag sålde. Just då kanske man såg en massa nedåtrisker men bra bolag har en förmåga att överleva dåliga tider och komma tillbaka starkare, och när de är starkare får de även en högre värdering. Allt detta går man miste om när man säljer.

Så hädanefter kommer jag aldrig sälja ett bolag bara för att jag vill köpa ett annat. Jag kommer bara sälja om bolaget är uppenbarligen övervärderat. Det räcker inte med att jag ser en risk att vinsten faller eller att värderingen går ner. Det måste vara uppenbarligen övervärderat. Jag vill egentligen inte tvinga på mig själv denna regel - jag vill ha flexibilitet att sälja vilka bolag jag vill för att kunna köpa fynd, men jag vet med facit i hand att detta inte är en bra strategi. Jag är inte duktig nog på att förutspå varken hur ett bolags vinst eller värdering kommer utvecklas de kommande åren. Att kräva margin of safety när man köper och övervärdering när man säljer - det borde ändå vara en ganska sund strategi, eller vad tror ni?