måndag 23 mars 2020

10-årsjubileum, nostalgi och läget nu

Först vill jag passa på och önska denna blogg grattis på 10-årsdagen i efterskott (första inlägget skrevs 10 mars 2010). Då hade jag hållit på med aktier från och till i drygt 10 år, där mina första affärer gjordes under IT-bubblan i gymnasiet genom hq.se (skärmdump ovan från 1 mars 2000), som sedermera blev Avanza . Liksom för de flesta andra så rök det mesta av värdet man hade på börsen, och redan då hade jag lyckats med konststycket att köpa aktier för intäkter jag hade i en enskild firma. Intäkter som förstås skatteverket ville ha en del av, men jag tänkte att det var ett bra sätt att tjäna lite extra på min “float”. Minns än idag när skatteverkets beslut damp ner i brevlådan med en restskatt på 46000kr som jag hade lyckats förlora på börsen. Mycket pengar för en gymnasieelev men en värdefull läxa om riskerna med hävstång.

Efter IT-bubblan höll jag mig ifrån börsen i några år. Dels för att jag helt enkelt inte hade pengar att investera som student, dels pga att man på Handels fick lära sig om den effektiva marknaden och att det inte fanns någon poäng i att försöka sig på handel med enskilda aktier.

Sommaren 2008 råkade jag av en ren slump plocka upp The Intelligent Investor i en bokhandel och lusläste den de kommande dagarna. Plötsligt hade jag hittat hem. Boken kändes så tidlös och Grahams ord gick rakt in i benmärgen på mig. När sedan finanskrisen slog till med full kraft under hösten hade jag både självförtroende och ett sparkapital utanför börsen och det var bara att börja köpa. Att det sedan gick fortare än någon kunde ana att vända från total armageddon till att stockholmsbörsen stänger över +40% 2009 präglade mig också.

Jag tar upp detta som lite nostalgi, men främst som en bakgrund till vad som format mig som investerare. De flesta inlägg på denna blogg handlar om just psykologi och investeringsfilosofi, eftersom jag tror att det är avgörande för hur en individuell investerare bör agera på börsen (och om man har där att göra överhuvudtaget). Mitt psyke och den erfarenhet jag beskriver ovan gör att jag har respekt för att börsen närsomhelst kan dyka snabbt och rejält, men även en optimism kring att det vänder. Eftersom jag alltjämt fortsätter se aktier som ägarandelar i företag så ligger mitt fokus till 90% på hur företaget går snarare än hur aktiekursen går, vilket för mig till dagens läge.

De extremt goda tider vi haft på börsen de senaste åren har fått mig att tappa aptiten på att försöka hitta nya bolag då allt har känts dyrt. Jag har småsålt och småköpt och omfördelat lite på marginalen, men i det stora hela har portföljen fått vara (förutom min iGaming-rensning i fjol), samtidigt som jag byggt en hyfsat stor kassa på ca 30%. Kassan har funnits där dels som likviditet att leva på eftersom jag inte har någon månadslön sedan en tid tillbaka, men även för att kunna ha något att stoppa in vid en större nedgång. Det är inte så att jag spekulerat i att börsen ska ner, utan jag ser den missade avkastningen som priset för sinnesro och optionalitet. Går börsen fortsatt upp så är allt väl - portföljen kunde gett mer men det räcker, men kraschar den så vill jag dels slippa sälja, dels ha något att köpa för.

När nu den snabbaste kraschen i modern tid kom så var det äntligen dags att se om mitt psyke verkligen höll denna gång när portföljen faktiskt är värd lite pengar och man dessutom inte har en inkomst att luta sig mot. 2008 var situationen precis tvärtom - jag hade kassa, goda inkomster och nästan ingen portfölj. Då var det lätt att vara kaxig och glädja sig åt nedgångar, men nu då? Jag kan med glädje konstatera att jag känt senaste veckorna precis som 2008 - ungefär som jag som barn tänkte att man nog kände sig om man vann en sån där tävling som fanns på 90-talet där första pris var att man fick gå in i en butik och behålla allt som man lyckades plocka på sig under en kort tid. 

Utmaningen för min del är inte att min portfölj tappar i värde, utan att avgöra hur snabbt jag ska köpa på mig under denna krasch. När man hade ett månadssparande var det enkelt - köp för allt man kan varje månad. Men nu måste jag försöka ransonera kassan - den får inte brännas för fort, men inte heller riskera att inte användas om börsen skulle vända fort. Så jag tog tidigt ett beslut att köpa för 4% av kassan vid lunchtid om börsen var ner minst 2% för dagen vid tillfället. Det ligger ingen djupare vetenskap kring siffrorna mer än att det är viktigt att ha konkreta siffror och tidpunkter för att eliminera risken för hastiga beslut. Utöver det gör jag mitt bästa för att inte ens titta åt börsen eller nyheterna under tiden börsen är öppen. Jag tror att det i sådana här lägen är viktigt att sätta upp regler för sig själv för att inte hamna i en dålig situation. Sitter man och tittar på kurser och följer nyheter hela dagen så riskerar man att bli Mr Market istället för att tänka själv. Har man inte på förväg bestämt hur man ska agera riskerar man att ta dåliga beslut i stundens hetta - “Ska jag köpa nu eller kommer börsen fortsätta ner idag?”, “Ska jag öka extra mycket idag i aktie x eftersom den är ner 10% idag?”, "Oj, kolla aktie y är ner 15% just nu, varför det, har jag missat något?". Det blir bara en massa onödig ångest och risk för dåliga beslut med ganska liten uppsida om man mot förmodan skulle lyckas ta bättre beslut “live” istället för att följa en på förhand uppsatt strategi.

Hittills har jag köpt under 9 tillfällen/börsdagar sedan raset började, för motsvarande 36% av kassan. Det har blivit köp av Fortnox, Embracer, Paradox, Storytel och Stillfront. Givetvis har jag funderat kring alla mina innehav - om och hur de påverkas av dagens läge. Man ska vara ödmjuk inför vilka enorma konsekvenser nedstängningen av samhället i hela världen kan komma att få på ekonomin, men den båten sitter vi alla i. Jag ser dock ingen stor risk för en permanent förlust i något av mina innehav, utan tror tvärtom att de kommer klara sig markant bättre än snittbolaget på börsen då de säljer mjukvara och har en bred bas av användare.

Som vanligt har jag verkligen ingen aning om vart börsen tar vägen, och jag tycker situationen med total nedstängning av hela länder är riktigt obehaglig och kan leda till en djup och lång lågkonjunktur. Men optimisten i mig tror att vi kommer ut klokare och starkare ur detta, och det är i motgångar som man oftast lär sig mest, både som investerare och som människa.

söndag 5 januari 2020

2019: Adjö iGaming

Ibland är det svårt att fokusera på fundamental analys på bolagsnivå. Att stänga ute brus om börsens riktning, räntor, trender i olika sektorer och framförallt att inte jämföra sig med index och övriga placerare varje dag/vecka/månad/år. I mitt eget fall har jag misslyckats, men jag vet ännu inte om utgången blir lyckosam eller inte. Misslyckandet är att jag fallit för Mr Markets negativa syn på iGaming och sålt av rubbet i sektorn.

Som jag skrivit om tidigare har jag haft en förkärlek till iGaming och trott mig förstå sektorn ganska väl. Detta kombinerat med låga värderingar kontra tillväxt och kassaflöde har gjort att jag alltid haft en ganska stor del av portföljen i sektorn i olika bolag de senaste dryga 10 åren. Men jag har insett att jag är för dålig på stockpicking i sektorn. Investeringar jag trott är no-brainers har gått snett, andra har rusat många gånger mer än jag trott var möjligt.  Jag nämnde i förra inlägget att jag under första halvan av 2019 började skala av rejält i sektorn, och under andra halvan av 2019 sålde jag av det sista jag hade kvar och tog några trista förluster i GIG, CTM och LEO.

Blev inte som jag räknat med...

Jag vet inte om jag orkar gå in mer detaljerat på bolagen men generellt har jag haft helt fel om GIG där allt tagit längre tid än jag trott, Robin var inte den stjärna jag trodde (kanske hade han varit det om han fått mer tid, men det har man inte som börsnoterat bolag) och bolaget verkar inte riktigt hitta den nisch man skulle ha. CTM är egentligen samma sak: storyn är fortfarande där om potentiell megatillväxt i USA, men hur länge tar det? LEO borde kunna göra en rejäl comeback, men mitt grundproblem med iGaming är helt enkelt att det är för svårt att sia om vad nästa problem blir. Bolagen kontrollerar inte sitt eget öde i tillräckligt stor utsträckning, utan är beroende av andras beslut - om det nu är politiker med nya regleringar/böter eller stora nyckelkunder. Av samma anledning har jag alltid undvikit råvarubolag och numera även banker trots låga värderingar.

Hursomhelst är jag inte den som ältar eller gråter över spilld mjölk, utan försöker ta varje tillfälle att lära mig en läxa. Därför har jag inte ens försökt räkna ut om jag egentligen gick plus eller minus på hela mitt äventyr inom iGaming. Jag har gått rejält plus i EVO, Cherry, och en del “trading” av Betsson, och rejält minus i de tre ovan nämnda aktierna. Resultatet i sig är inte det intressanta, utan det faktum att jag aldrig hade kunnat förutspå att bolagen skulle röra sig åt så helt olika håll. I efterhand hade man kunnat dra slutsatsen att man skulle sålt snabbt när problemen började visa sig i LEO, CTM och GIG (eller kanske aldrig ens köpt GIG eftersom det aldrig varit lönsamt på riktigt). Men då hade jag kanske även sålt Cherry när de hade problem med ComeOn och var hatade av marknaden, eller EVO när marknaden trodde att marginalen hade peakat. En “större” läxa jag åter tar med mig är att jag åter konstaterar att man ska vara ödmjuk och sprida sina risker. I den andan har jag faktiskt valt att placera en del av likviden från iGaming-försäljningen i Core Ny Teknik. Jag har ett väldigt stort förtroende för Carl och Erik som förvaltare, jag tror på deras strategi och avgiften är rimlig.

Intresset falnar..

Till saken hör att jag numera spenderar ytterst lite tid på portföljen. Jag tycker helt enkelt inte det är så himla intressant att analysera bolag längre. Analysera Mera citerade Ben Graham i ett gästinlägg på Stefan Thelenius blogg där huvudpoängen tål att upprepas:
“The best way to measure your investing success is not by whether you’re beating the market but by whether you’ve put in place a financial plan and a behavioral discipline that are likely to get you where you want to go.”
- Ben Graham.

Rannsakar jag mig själv är det alltid detta som drivit mitt intresse för investeringar. Jag växte upp i en familj som hade det knapert från tid till annan och lovade mig själv att aldrig hamna i en sådan ekonomisk situation som vi befann oss i. Att jobba, spara och investera pengarna kändes som den givna vägen, och så blev det. Hungern efter kunskap kring investeringar som fanns i början har i stort mättats och ersatts av hunger efter andra kunskaper. Å andra sidan kan jag tänka mig att dagens börsläge har en del med saken att göra. Kommer det en nedgång med rejäla fyndlägen så tror jag intresset ökar i takt med avkastningsmöjligheterna.. Helt ointresserad av att tjäna en slant extra är jag inte :)

Facit för 2019

Portföljen slutade året på +29% och det är jag såklart väldigt nöjd med, oavsett hur index gått. I praktiken innebär det att min försörjning är säkrad på medellång sikt samtidigt som portföljen kan fortsätta växa. Portföljen ser ungefär ut som vid halvårsskiftet förutom försäljning av iGaming-bolagen samt av MAG och Gravity. Dessa två rök i samband med den självförtroende-rannsakan jag gjorde i samband med iGaming-exiten. Har helt enkelt för dålig koll på bolagen för att kunna sitta i dem på sikt och veta om jag ska köpa, sälja eller behålla beroende på vad som händer i bolagen. Har passat på att öka en del i Embracer på ca 65kr och 70kr. Annars inga nya affärer. Kvar i portföljen ligger:

  • Embracer 20%
  • Paradox 19%
  • Stillfront 15%
  • Fortnox 13%
  • Storytel 10%
  • Lime Technologies 6%
  • G5 Entertainment 5%
  • Core Ny Teknik 12%

Risken för ras i värderingen är förstås hög i alla innehav, men jag sover tryggt med denna portfölj. Jag har en kassa som jag klarar mig på i några år så jag kommer inte tvingas sälja om portföljen skulle krympa rejält, och jag tror bolagen kommer leverera mycket högre tillväxt än snittbolaget på börsen i många år framöver. Riskhanteringen består främst i att följa bolagens utveckling samt att skala av lite i takt med att enskilda innehav växer bortom 20% av portföljen. G5 är väl den udda fågeln som kanske borde ha rykt i samband med att jag sålde av MAG och Gravity, men jag valde faktiskt att till och med öka lite på 95kr och betta på att Vlad har koll på sitt bolag och att marknaden kommer ge G5 kärlek så småningom igen.

Under 2019 tittade jag till portföljen någon gång i veckan, gick genom rapporterna och andra större nyheter i mina bolag, och sålde av det jag inte mäktade med. Jag tror 2020 blir ungefär likadant, såvida det inte kommer större nedgångar då jag kommer hänga på köpknappen. Portföljen jag har nu ger mig ro och tid att fortsätta utveckla mitt nya intresse, som jag hintat om tidigare. Det intresset är programmering, som jag ägnat otaliga timmar åt sedan jag slutat jobba. Mer om detta i kommande inlägg. Tills dess önskar jag alla läsare som fortfarande hittar hit ett lyckosamt 2020! Var försiktiga med era surt förvärvade slantar där ute och ta hand om er själva och varandra.

torsdag 4 juli 2019

Första året utan jobb


Nu är det ca 1 år sedan jag slutade få en inkomst och började leva på portföljen. Tänkte att det kan vara läge att göra en uppföljning så att ni som har detta som mål får ytterligare ett perspektiv.

Ett par saker som styrt mig och mina val: 1) Jag gillar att sätta mål som känns meningsfulla och sedan jobba mot målen. 2 ) Jag tycker inte om att göra meningslösa sysslor. I arbetslivet kände jag mig oftast  tvungen att sätta mina egna mål för att verkligen motiveras då arbetsgivarens mål inte kändes relevanta för mig personligen, och en alltför stor del av min tid gick åt till (vad jag kände) var meningslösa sysslor som mest hade med intern byråkrati att göra snarare än att bidra till att skapa intäkter åt arbetsgivaren och hjälpa kunder att lösa sina problem. Att leva på sina egna investeringar kändes därför som ett givet val när möjligheten väl fanns.

Det svåra med att sluta jobba

Att sluta arbeta skapar dock direkt problem för en målstyrd person. Man har inga mål genom arbetet, och det finns ingen lön att spara om man har ett ”sparmål”. Avkastningsmål är inte samma sak då man inte kan styra över avkastningen på kort sikt, utan riskerar snarare att förstöra den om man stirrar på portföljgrafer varje dag. Och att sitta och läsa på om bolag dagarna i ända kändes inte meningsfullt - jag behöver göra något som är mer konkret kopplat till ett mål än att jag kanske får högre avkastning om jag spenderar mer tid på analys. För mig tog det inte lång tid att bestämma mig för att jag fortsätter jobba med portföljen som jag alltid gjort, och tänker inte spendera mer tid på den. Men vad ska man då göra av all tid?

Tid är verkligen en lustig sak. Dels upplevelsen av tidens passage, dels hur man kan styra resultat, beteende, till och med humör beroende på hur man allokerar sin tid. Minns när min far gick i pension och det blev en heldagsaktivitet att handla mat eller tvätta bilen. Så blir det lätt när man har för mycket tid. Även om man har många intressen som man skulle kunna hålla på med så upplever jag att man får väldigt lite gjort om man inte har en extern deadline som trycker på. Det ligger ganska mycket i uttryck som ”If you want something done, ask a busy person”, och Parkinsons lag. Har man inte en massa saker som måste göras under en viss tid så blir det plötsligt världens grej att få nånting gjort. Min upplevelse är att åtminstone jag blir väldigt seg och nere av att ha för lite att göra och försöka skapa godtyckliga scheman med aktiviteter. Hur lite eller hur mycket jag än fyller dagarna med så känns det inte ”äkta” om jag inte har ett konkret och meningsfullt mål att jobba mot, där det helst ska finnas en ”äkta” deadline. Dagarna fylls annars lätt av lämningar och hämtningar på förskola, handla och laga mat, städa, fixa disk, träna, etc. Men målet med mitt sparande var inte att bli en "stay at home dad".

Sociala aspekter

En annan sak är den sociala biten och vikten av att tillhöra en grupp. Jag är en relativt introvert person som alltid trivts i mitt eget sällskap, så den smygande känslan av isolering kom som en överraskning. Visserligen har jag en stark vänskapskrets, men utan ett kontor med kollegor att gå till varje dag så blir man ganska isolerad, oavsett hur ofta man försöker boka in luncher eller afterworks. Det är något särskilt med att faktiskt jobba med andra mot ett gemensamt mål, snarare än att bara umgås. Jag tror detta med att behöva tillhöra en flock är något djupt mänskligt, och jag gissar att många ”FIRE”-människor är så aktiva med bloggande, poddande och Twitter just för att tillhöra det sammanhanget och få sitt sociala behov mättat den vägen.

I den sociala kategorin skulle jag därför även inkludera behovet av att bidra med något meningsfullt till en grupp. Om det så är ett litet team, ett helt företag, eller bara sin familj, så tror jag alla behöver känna sig behövda och att deras liv betyder något för någon annan. Vissa kan få detta behov uppfyllt enklare än andra. För vissa räcker det att känna att man ger sina barn bästa möjliga förutsättningar i livet, medan andra måste ”make a dent in the universe”. Jag är ingen Steve Jobs, men jag behöver göra något vettigt, och i den andan har jag snöat in mig i ett nytt intresse som jag spenderat merparten av min tid på. Ett intresse som ger galen intellektuell stimulans och där möjligheterna känns oändliga. Jag lovar att återkomma till det när tiden är mogen :)

Portföljen då!?

Ok, nog med filosofiska avvikelser. Hur går portföljen? Jodå, den presterar ok. Eller mer än ok, men i detta galna börsklimat så blir det väl bara ok. 22% stod det på Avanza vid halvårsskiftet och jag har generellt varit hyfsat inaktiv under året efter att ha köpt upp mestadelen av kassan hösten 2018 under nedgången. Generellt har jag blivit alltmer allergisk mot iGaming. Denna bransch som jag en gång älskade med dess förmåga att tjäna hur mycket pengar som helst på ett mänskligt beteende som funnits sedan urminnes tider, och med en till synes oändligt lång tillväxtbana, fortsätter brottas med en väldig oförutsägbarhet vad gäller framförallt regleringar, men även lönsamhet beroende på hur kunder och konkurrenter beter sig och hur externa faktorer som sportevenemang går. Andelen iGaming i portföljen har stadigt minskat både genom allmänna nedgångar och försäljningar, och ligger nu på ca 15% av portföljen. Sitter kvar med Leo, CTM och GiG som jag tycker alla har rejäl uppsida, men fortsätter vindarna att blåsa som de gör så kan det bli rejäl nedsida istället, därav allokeringen. Stora innehav är THQ, Paradox, Fortnox och Stillfront, som alla är innehav jag gärna behåller i många år, även om jag sålt av en del Fortnox och Stillfront efter snabba uppgångar. Utöver dessa har jag mindre poster tre mobilspelsbolag, som är en bransch jag är kluven till. Bolagen jag äger (G5, MAG och Gravity) har alla visat att de kan detta med mobilspel och är väldigt lönsamma (med undantag för MAG då kanske beroende på hur man ser på caset). Alla har visat att det finns en fantastisk intjäningsmöjlighet i denna bransch, men att nya titlar har lite av en ”hit or miss”-karaktär där sannolikheten för miss är är väldigt mycket större än hit. Det är väl därför värderingen är som den är för dessa bolag, där marknaden verkar se sannolikheten för ”miss” som närmare 100%. Jag ser en rejäl uppsida, men även en rejäl risk. G5 gav helt galen avkastning Q1 förra året och med facit i hand undrar man ju hur man tänkte när man inte sålde av allt kring 500-600kr (till mitt försvar sålde jag av en del, men har även köpt tillbaka på nedvägen). Egentligen vill jag inte ägna mig åt ”trading”, men jag ser snabba 100%-ökningar i dessa bolag om man bara visar på potentialen för nya hits till marknaden. Jag har även mindre poster i Storytel och Lime, som jag ser som långsiktiga innehav som sitter i en bra position i en stor och varaktig digitaliseringstrend. Även här hög risk, men möjlighet till multibaggers på sikt.

Så allt som allt 12 bolag i portföljen där de minsta står för ca 5% var och de största för 15-20% var. Jag ser 5% som minsta vettiga storlek och går aldrig in i ett nytt innehav med mindre än så. Över 20% är jag inte riktigt bekväm med, särskilt inte med tillväxtbolag med hög värdering där smällen blir riktigt obehaglig om tillväxten avtar, därav har jag skalat av t.ex. Fortnox och Stillfront i takt med att de slagit i taket. Som jag ser det är det ett enkelt val att offra avkastning för att hålla risken på en rimlig nivå, även om man såklart på kort sikt kan svära en del åt sina tidigare försäljningar när Fortnox tar nya ATH var och varannan dag.

Det var allt för denna gång. Vill passa på att rikta ett stort tack till alla er som gör Finanstwitter till en fantastisk plats (ni vet vilka ni är). Jag själv kommer nog aldrig lära mig uttrycka något vettigt på 280 tecken, så jag är främst en konsument av Twitter i nuläget iallafall.. Glad sommar kära läsare!