onsdag 18 december 2013

Fem lärdomar från 2013

Året närmar sig sitt slut och trots att jag inte har facit i hand än tänkte jag summera fem lärdomar jag dragit under 2013 innan jag tar jul-ledigt. Jag tycker inte att det är särskilt intressant att hålla på och summera hur portföljen gått under en godtycklig tidsperiod och klappa sig på axeln eller svära över om man slagit index eller inte. Det intressanta är att konstant lära sig och bli en bättre investerare.

1. Apples vilda resa

Utan tvekan är detta min stora lärdom från i år. Jag tycker ju om att raljera över Mr. Markets manodepressiva mentalitet, men hans syn på Apple har ingjutit en ny respekt för hans dårskap. Fruktan kanske är ett bättre ord än respekt. Under 8 månader nedvärderar Mr. Market Apple med 50% under en i övrigt haussig marknad. Detta baserat endast på något sämre marginaler och en herrans massa rykten och spekulation. I grund och botten är det samma Apple dessa månader med en ohemul förmåga att tjäna pengar och bygga på den redan ohemult stora kassan samtidigt som man fortsätter göra utdelningar och återköp. Sedan växlar Mr. Market återigen till ett positivt lynne och uppvärderar Apple 45% på 4 månader baserat på lite positiv data att folk faktiskt fortsätter köpa iPads och iPhones trots att de är så tråkiga och trots att Samsung fortsätter "krossa" Apple..

Vad är egentligen lärdomen? Man skulle kunna vara kaxig och bara konstatera att man som värdeinvesterare alltid får rätt i slutändan och att Mr. Market alltid kommer ge fina köptillfällen p.g.a. hans stollighet. Men Apples vilda resa har ändå fått mig att bli lite rädd att Mr. Market faktiskt kan utradera stora värden utan någon som helst underliggande fundamental faktor, och trots att ett bolag är "skyddat" av en enorm nettokassa, en enorm intjäningsförmåga och en låg värdering - och dessutom ett av världens bästa och största företag. Även om en sådan nedvärdering är tillfällig så visar den på att det inte finns något riktigt skydd mot att en kurs faller handlöst bara p.g.a. marknaden. Även om Apple kan anses unikt har detta ändå gett mig en beredskap att vilket företag som helst kan nedvärderas ordentligt och plötsligt av Mr. Market. Det gäller att vara beredd och inte ha en "full" exponering på sina innehav så att man dels inte tappar moralen totalt när nedvärderingen kommer, dels har en möjlighet att köpa mer. I Apple hade jag redan ett för stort innehav när raset kom och vågade därför inte fylla på med mer när kursen stod under 400, vilket var väldigt synd.

2. Portföljvärde och nysparande

I takt med Apples och H&Ms uppvärderingar har min portfölj på bara någon månad ökat i värde som motsvarar flera års nysparande. Det kan vara en aning demoraliserande och förmå en att spara lite mindre eftersom effekten av en extra sparad tusenlapp i månaden sparat blir ganska liten på kort sikt, medan man kan äta ett par goda middagar eller göra annat kul för tusenlappen varje månad. Det gäller att sätta upp en sparbudget och hålla den och se på sparandet långsiktigt: den där tusenlappen per månad är snart 100 000 som sedan ynglar av sig i all evighet.

3. The wealth effect

Detta hänger ihop med punkten ovan, men i takt med att portföljen växer känner man sig rikare och tryggare och får för sig att man kanske kan spara lite mindre och konsumera mer. Det skadar inte heller att ens bostad ökar i värde och lånen känns små tack vare låga räntor. Detta kallas för "The wealth effect" och jag måste erkänna att jag känner av den och kämpar emot för att inte hamna i en livsstils-inflation. Tyvärr har jag trillat dit några gånger i år och köpt nya teknikprylar som jag kanske kunde levt utan och istället sparat på flitigt. Jag har nu följt upp alla mina diskretionära inköp som isolerat inte känns så stora, men på totalen handlar det ändå om lite för mycket pengar som jag borde sparat istället. Uppföljningen gör att jag för nästa år kan sätta sparmål som tillåter lite rolig diskretionär konsumtion, men där det diskretionära i det hela hålls inom rimliga ramar.

4. Dollar-exponering

Valutor svänger, och med en portfölj som till nästan 50% är denominerad i USD blir det även stora svängningar där. Jag har hittills ignorerat valutor eftersom jag inte tror mig kunna spå dem på varken kort eller lång sikt, men nu när man har siffrorna svart på vitt framför sig börjar jag ändå få respekt för att dollarn faktiskt KAN försvagas på sikt och ge negativa effekter. Effekterna är dock inte solklara, bolagen man har som innehav kan ju tjäna på en försvagad dollar, men även sådana argument blir lätt teoretiska. Jag har ingen strategi klar för mig än, förutom att jag åtminstone inte ska ÖKA min dollarexponering. Dvs om jag får för mig att köpa fler amerikanska bolag får medlen komma från t.ex. försäljning av Apple-innehavet.

5. Spara kassa?

Jag resonerade kring detta för snart ett år sedan och kom då efter lite Excel-övningar fram till att jag skulle fortsätta vara "all-in" på börsen så länge jag kunde hitta bolag som matchade mina investeringskriterier. Idag finns knappt några sådana bolag, vilket får mig att återigen fundera på att spara kassa. Det är farligt att börja tumma på sina investeringskriterier och riskera att låsa in en undermålig avkastning. Samtidigt har jag sympati för Peter Lynch tankesätt att det är dyrt att stå utanför marknaden och att det alltid finns något att köpa, bara man letar tillräckligt hårt och väl. Med facit i hand är jag minst sagt glad att jag inte sparade kassa under 2013, men bara för att börsen fick för sig att rusa betyder det inte att jag gjorde rätt - det kunde lika gärna gått åt andra hållet. Detta är en klurig fråga som jag fortfarande inte hittat ett svar på. Tills jag har det så letar jag efter köptillfällen och hoppas på att de inte torkar ut helt och hållet.

Det var allt för i år, nu tar Finanstankar ledigt över jul! Jag har kommit igång lite bättre med bloggandet igen i år efter ett dåligt 2012 och hoppas skriva mer under 2014. Tack alla kära läsare för att ni orkar läsa och kommentera! God Jul och Gott Nytt År!

11 kommentarer:

  1. Intressanta lärdomar!

    Men: om man inte mäter överhuvudtaget kan man väl inte dra några slutsatser om man blir en bättre investerare eller inte? Det är i slutändan hårda resultat som räknas. Målet är viktigare än vägen. På kort sikt kan de divergera men på lång sikt missar man målet om inte vägen är den rätta. Om man börjar mäta nu så når man ju till slut fram till en tidsperiod som faktiskt säger något jämfört med index, ett absolut avkastningskrav eller vad man nu vill jämföra sig mot.

    Punkt 1: Jag har svårt att förstå varför marknaden missbedömer Apple så grovt. Marknaden brukar vara duktig på att bedöma stora företag men i det mest bevakade företaget av dem alla har det gått åt skogen.

    Punkt 4: Om Apple är noterad i dollar är väl ointressant när försäljningen kommer från hela världen. Om dollarn dyker med 99 % mot resten av världens valutor kommer intäkterna i dollar att öka med 10000 %, "allt annat lika". Själv försöker jag hålla koll på i vilka länder och i vilka valutor mina portföljinnehav har sin intjäning och då blir resultatet ganska annorlunda än om jag bara ser till var innehaven är noterade. Det viktigaste är att inte intjäningen eller kostnaderna är för fokuserade mot en valuta eller ett land.

    Nummer 5: här har jag dragit samma slutsats som du. Det vore förödande att sitta med en jättekassa under en längre börsuppgång. Så länge det finns något köpvärt så köper jag. Skulle börsen krascha finns det andra medel att ta till.

    Ser fram emot nästa år! God jul och gott nytt år! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har absolut rätt att man bör mäta sin framgång på något sätt. Frågan är hur och mot vad? Särskilt jag som har en koncentrerad portfölj får väldigt skeva resultat helt beroende på vilken tidpunkt man väljer för start och slut. Det intressanta är totalen över en lång tid och frågan är hur lång tiden bör vara? 5 år? 10 år? Även risken är ju intressant att ställa i relation till avkastningen. Jag vill inte hamna i fällan att mäta mig mot ett specifikt index år för år och börja komponera portföljen för att försöka slå indexet - det är just den typen av press som professionella förvaltare måste tampas med och därmed ta beslut som kanske inte är rätta på sikt. Men du har som sagt rätt och jag ska ta tag i detta nästa år, det får bli ett topic för Finanstankar!

      Radera
    2. Det finns ju de som likt proffsen överjobbar detta och konstruerar jämförelseportföljer bestående av 30 % svenska index, 20 % finska, 15 % tyska, 28 % danska och 7 % globala index. Man är ute på fel spår om själva jämförelsen och att slå sitt jämförelseindex blir det viktigaste.

      Själv försöker jag att inte krångla till det utan jag funderar på vad jag hade investerat i om jag inte lade ned tid på aktier. Mitt svar är en svensk indexfond. Om det visar sig om säg 5-7 år att jag är utklassad av index så kan jag inte dra någon annan slutsats än att jag borde lägga ned verksamheten och köpa indexfond vilket tar mig fem minuter i månaden. Om inte index har skenat iväg i en bubbla förstås...

      Sedan har jag också ett mål om att nå sisådär 12 % avkastning per år eller mer som jag också jämför mig mot. Med all sannolikhet är detta mer än vad index kommer att nå så egentligen är den dubbla jämförelsen överflödig. Men om index skulle gå ned på sikt är jag inte nöjd med att slå index, utan jag vill gå plus...

      Hur man mäter risken är en annan fråga. Någon beta-risk bryr jag mig i alla fall inte om att försöka beräkna.

      Hur som helst. Jag försöker att inte överjobba det här, men jag mäter i alla fall med start 1 januari 2013 så snart är det dags för den första utvärderingen vid den godtyckliga tidpunkten ett år! Om ytterligare 4-6 år kan jag börja dra lite slutsatser :-)

      Jag ser det också som en schyst grej mot mina läsare så att de kan få se lite hårda siffror på hur det egentligen går för tomten bakom tangentbordet. :-)

      Radera
  2. Bra kommentarer från Kenny där, jag tycker framförallt att du borde ta fasta på nummer ett: att det är svårt att mäta eller ens hitta rätt måttstock innebär inte att man kan låta bli att göra det.

    Sedan har jag känt av #3 wealth effect några gånger. Jag köpte en alldeles för dyr bil 2011, lyckades hålla uppe sparandet ändå men det känns väldigt onödigt i efterhand.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt oss utmana varandra att under 2014 komma på ett optimalt sätt att mäta sin framgång som långsiktig icke-professionell värdeinvesterare!

      Radera
  3. Tack för detta år. Ha en härlig jul. :)

    SvaraRadera
  4. Mycket trevlig läsning.
    God jul dessutom! :)

    SvaraRadera
  5. God jul! Tack för en intressant blogg!

    SvaraRadera
  6. Tack för en mycket trevlig blogg, tackar särskilt för att du fick upp mina ögon för Bilia.

    SvaraRadera
  7. Intressanta synpunkter och en bra summering. Gillar verkligen din blogg och återkommer ofta, en guldgruva för en novis som mig själv. Ha en god fortsättning på det nya året.

    SvaraRadera
  8. Jag håller med om att de kraftiga fluktuationerna i priset på Apple kan anses vara extrema. Samtidigt skulle jag även vilja se det ur annat perspektiv.

    Man brukar ofta beskylla DCF-analyser för att producera alldeles för volatila och oberäkneliga värden för att de ska vara praktiskt användbara. Samtidigt säger man dock att en DCF-analys är det teoretiskt korrekta sättet att kvantifiera värdet av en investering för den som investerar.

    Om man slår ihop båda dessa påståenden så måste rimligtvis även det motsatta hålla, nämligen att om en DCF-analys ger kraftiga variationer i värde av exempelvis en liten förändring av marginalerna eller tillväxten, så måste även en liten förändring av marginalerna eller tillväxten kraftigt påverka det sanna värdet som investeringen är värd för en investerare.

    Det verkliga värdet är därmed inte bara svårbedömt utan dessutom varierande. Detta håller för samtliga företag, men jag tror att många skulle hålla med om att Apple (trots sin storlek) är ganska svårbedömt. Det blir i alla fall uppenbart för mig om man frågar sig hur Apple ser ut och vad de tjänar pengar på om 10 år.

    SvaraRadera