torsdag 12 januari 2017

Diversifieringens baksida

Man blir aldrig för gammal för att lära sig och tänka om som investerare. Man kan ha kloka tankar och idéer som låter fina i teorin, men rätt vad det är så har man facit i hand och får något mycket värdefullare: erfarenhet. Det var inte länge sedan jag skrev om nyttan av diversifiering. Andemeningen av inlägget kvarstår; att huvudsyftet med diversifiering är att inte åka på stora smällar man omöjligen kunde räknat med. Dock finns det en rejäl baksida med en alltför omfattande diversifiering som jag nu blivit alltmer varse om i takt med att antalet innhav växt under senaste året.

Uppenbarelsen kom när jag satt och räknade på hur portföljen presterat under 2016, vilket är lite halvjobbigt då jag har flera olika konton hos tre olika banker/mäklare. Innan jag började räkna trodde jag ärligt talat att jag låg kring +20% för 2016. När jag räknat klart blev facit ca 9%. Hur kunde det bli så? Jag började gå genom varje enskilt innehav (21st) och kom fram till tre huvudsakliga slutsatser: 1) jag har helt tappat detaljkollen på de enskilda innehaven; 2) de innehav som gått bra var på tok för små för att ge en impact på portföljen och 3) pga att innehaven varit så små har jag inte haft tillräckligt incitament att kontinuerligt följa upp varje innehav.

Vad hände?

Ett exempel på den första och sista punkten är Betsson. I min hemmasnickrade uppföljningsfil har jag sett hur Betsson först rusat till 150kr och sedan rasat till 63kr för att sedan sluta 2016 på -43%. Jag funderade faktiskt på att sälja av åtminstone en del av innehavet någonstans kring 140kr men pga att innehavet som högst endast stod för 6% av portföljen så spenderade jag ca 5min med att konstatera att "jaja, Mr Market är extra glad nu och det kan väl ändra sig men Betsson kommer ånga på så det jämnar ut sig till slut". Hade innehavet varit en större del av portföljen hade jag dels haft mycket bättre koll på Betssons fundamenta samt värderingen och insett att det var en väldigt hög värdering vid 140kr och att risk/reward inte såg särskilt attraktiv ut. Skulle det komma en större nedgång mot en mer historisk värdering så skulle portföljen tappa mycket. Jag hade i det läget förmodligen sålt åtminstone en rejäl del av innehavet på 140kr. Nu satt jag istället stilla och ryckte på axlarna både när aktien rusade och när den störtade. Trots att innehavet var litet ledde detta ändå till att de -43% för året på mitt "lilla" innehav gav ca -2.5% effekt på hela portföljen. Hade Betsson varit ett större innehav kanske det istället blivit en vinst för året med en rejäl contribution? Svårt att sia om ett parallellt universum men om jag känner mig själv rätt hade det nog blivit så.

Och samma problematik gäller även på uppsidan. Jag hade många innehav som individuellt avkastade 20-40%, bl.a. Nordea, Alfa Laval, Atlas Copco, Cherry, Swedol, SKF. En lång lista som fick mig att tro att hela portföljen skulle avkasta åtminstone 20%, men icke. Totalt utgjorde innehaven bara 20-30% av portföljen och det räckte inte för att dra hela portföljen till en avkastning som slog index. Utöver Betsson var det H&M (ca 15% av portföljen) som drog ner performance och resterande 50% av innehaven låg väl någonstans mittemellan.

Nästan en arbetsvecka bara för att gå genom innehaven

Nu har jag gått igenom vartenda innehav och uppdaterat mig på respektive bolag samt gjort nya beräkningar på risk/reward. Det har tagit ca 30 timmar, och då har jag ändå inte hunnit gå på djupet, utan endast givit varje bolag i snitt 1.5h av min tid, vilket ju säger en hel del om problemet med många innehav för en enskild investerare. När jag var klar med genomgången av det sista bolaget hade jag redan glömt vad jag kom fram till med det första. Detta håller inte och det är dags att dra ner antalet innehav. Jag tror att 10st är hanterbart och 5-10st är önskvärt för att uppnå de positiva effekterna med diversifiering utan att få de negativa.

Jag har även återbesökt en rad böcker av de bästa investerarna för att se vad som skrivs om diversifiering, och i princip alla är överens om att en koncentrerad portfölj är ett måste för att få en avkastning över index och dessutom minska risken, dvs "put all your eggs in one basket and watch that basket closely". De undantag som finns, t.ex. Peter Lynch, är ju inte applicerbara på en enskild investerare. Lynch hade dels en bisarr mängd pengar att förvalta, dels en armé av analytiker som höll koll på innehaven åt honom.

Lärdomar och handlingsplan

Jag tror att mitt främsta misstag har varit köpiver. Istället för att bestämma att portföljen skall ha en viss koncentration och fokusera på de innehav som ger bäst risk/reward har jag adderat nya innehav i takt med att jag hittat nya bra och billiga bolag. Det har funkat bra i de flesta fall, dvs de flesta nya affärer har gett en bra avkastning, men jag har tappat bollen och inte kunnat följa upp alla innehav tillräckligt väl. Och dessutom vill jag ju åtminstone tro att jag hade kunnat få en bättre avkastning och förmodligen en lägre risk genom att fokusera mer.

Efter genomgången har jag en rad innehav som ska ut där jag inte längre ser en attraktiv risk/reward jämfört med de bättre innehaven. Ärligt talat blev jag lite mörkrädd av hur jag kunnat sitta på vissa innehav som värderats till historiskt höga P/E på historiskt höga vinster där man i princip bara har nedsida och väldigt begränsad uppsida. Jag återkommer med en rapport när jag är klar med slakten :).

10 kommentarer:

  1. Är också mitt uppe i slakt, går från 34 till 14 bolag.

    SvaraRadera
  2. Började skriva en lång kommentar, slutade med att jag gjorde ett eget inlägg istället :P. http://snaljapen.se/2017/01/farre-innehav-mer-tid.html

    Sammanfattningen: bra tänkt, men BARA om tiden används till att vända på ännu fler stenar och leta nya bolag!

    Mvh,
    Snåljåpen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olle, jag håller helt klart med dig. Den här debatten om x eller y bolag i portföljen är rätt meningslös. Antingen är du en bra analytiker, eller ej. Dessutom vet jag många som sagt att de ska fokusera, minska innehaven, och det har gått jättebra. Ända tills den dagen de går på en riktig mina. Och det gör riktigt ont, då inte lika kul längre. Och nej, du kan inte arbeta bort den risken, utan du måste bra acceptera att den finns där, och en dag bits den. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

      Radera
  3. Jag har gått från 20-25 bolag för några år sedan och är nu nere på 12 st. På ett sätt vore det rationellt att gå ner till säg 5 st och ha järnkoll på dem, men tänk om det smäller till i ett av dem...?

    Alltid en avvägning och som jag tänker i dagsläget (har ett inlägg på gång) siktar mellan 10-15. Med enbart 5 bolag skulle jag känna dem extremt väl men inte sova lika gott och jag tror ändå på någon slags global spridning, i miniformat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska också säga: Verkligen bra inlägg!

      Radera
  4. Läste era inlägg, bra skrivet av er båda. Jag känner igen mycket i det ni skriver för jag hade själv samma problem och rannsakan över julhelgen. Insåg att jag var lite feg och lat förra året efter Brexit och hade uppemot 70(!) innehav ett tag. Lätt att glida in i det och farligt. Nu hade jag tur 2016 ändå att jag diversifierade så mkt för hade jag koncentrerat depån då till 10 så hade den följt med spelsektorn ner djupt pga sektorövervikt.. Nu har jag valt de 15 bolag jag tror mest på och viktat upp dem kraftigt utan att ha mer än en kasinooperatör i den.. Efter nyår gav det direkt resultat på depån från EVO, G5 och Storytel. Tack för bra inlägg av er!

    SvaraRadera
  5. Ett mycket läsvärt inlägg!

    Känner igen mig i "köpiver"-syndromet. Det finns så många bra bolag där ute; känns "tråkigt" att behöva nöja sig med ett fåtal...

    Lynch ägde också (har jag för mig) ett overkligt stort antal bolag. Helt orealistiskt för en privatinvesterare att emulera.

    Exakt var gränsen går varierar på individuell basis. Själv har jag ett oerhört fritt arbete och kan använda mycket av min arbetstid på att förkovra mig (läsa) samt analysera bolag. Har dock färre än 25 bolag; sjuttio innehav som Sandmann nämner skulle jag aldrig hinna följa.

    Standardrådet (Aktiespararna; forskning etc) brukar väl vara 10-15 bolag?

    Med vänlig hälsning

    Carolus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt. Min "Lynch"-tanke där efter så mycket tröttsam volla som det var första halvåret och som kulminerade i Brexit var att låta många bra företag som jag läst mycket om bara jobba för mig. Kul och funkar, det man behöver göra är att följa mycket mestadels kul nyheter mest. Men, det är inte så man gör den stora skillnaden mot index eller för sitt liv insåg jag när 2016 summerades. Man får inte tillräckligt mycket incitament för att på allvar ha tillräckligt bra koll på de bästa i depån helt enkelt.

      10-15 känns optimalt och skönt nu för att depån innehåller bara det bästa som med tung viktning tvingar mig att ha ordentlig koll på det. Att acceptera volatiliteten och koppla bort känslosvängningarna det medför är något som man lär sig med tiden, man måste våga satsa på size i sina bästa case bara när man vet att de är bra. Upp till kanske 15-25% i alla fall. Större risk att inte satsa på sina bästa picks. Ännu en erfarenhet att ta med sig i ryggsäcken!

      Radera
  6. Tack för en mycket bra artikel. Jag har ett dayjob på fulltid samt pluggar till en MBA och försöker samtidigt förvalta en aktieportfölj... det är nog för ambitiöst men jag har varit missnöjd med diskretionär förvaltning och tog därför över förvaltningen. Hur tänker ni kring riskspridning om ni bara har max 2 timmar per dag att lägga?

    SvaraRadera
  7. Jaha... nu är senaste bloggtrenden att ha en koncentrerad portfölj. På sättet som du skriver så låter det som du skyller problematiken på diversifiering när det istället verkar vara logistiken kring pappersarbetet som är problemet. Med dagens IT samhälle har vi stora möjligheter att bygga ihop en effektiv portal med information där man relativt enkelt, jämfört med bara 20 år sedan, kan följa sina innehavs finansiella utveckling. Säger inte att jag sitter på en universell lösning men själv har jag ett google excel ark som jag fortlöpande uppdaterar med intjäningssiffror från mina innehavs senaste kvartals rapporter. På så sätt har jag alltid koll på de viktigaste nyckeltalen och med hjälp av google så uppdateras aktiekurserna per automatik. Har själv ca 20 innehav i min portfölj och tror inte jag skulle avkasta bättre med 10. Förr eller senare går man, iaf jag, på en mina och då är det bra att inte ha 10% av sin portfölj i ett svart hål. Large cap bolag hjälper inte heller, förr eller senare smäller det och då gäller det att ha en strategi.

    Har man inte tid tycker jag det är bättre att köra på indexfond.

    mvh
    SM

    SvaraRadera